I veckan ska jag skriva ett längre inlägg om TEC-helgen men tills dess.
TACK!!
Alla funktionärer, publik, pacers, boende i Täby som ställer upp med frivilliga vätskekontroller och alla fantastiska löpare som med ett leende mötte våra funktionärer.
Efter 5 dagars frivillig vila där jobbet och TEC har tagit för mycket tid så var det dags för Borlänge 6 timmars. Jag har som målsättning att springa minst 70 km på 6 timmar det här året, och idag så hade jag bestämt mig att köra på redan från början.
Jag blev hämtad på Västers C av Per från Västerås Löparklubb som också skulle springa idag. Vädret kunde ha varit bättre, det hade snöat under natten och det blåste ganska mycket. När vi kom fram till Borlänge så sken solen men vinden fanns kvar. Vi hade lite problem att hitta till sportfältet för vi båda hade glömt vägbeskrivningen. Jag ringde Christer så det löste sig.
Tävling gick på en 1500 m lång bana runt sportfältet, det var öppna fält så vinden låg på rejält. Fördelen var att den del som var motvind var i en träddunge så man slapp den värsta motvinden.
Efter start var det en grupp på cirka 10 löpare som stack iväg i en väldigt högt tempo, jag la mig i slutet på den gruppen och tänkte att farten skulle sjunka efter ett tag, men jag hade fel, milen passerades på 45:30 vilket var för snabbt för mig. Jag ville hålla straxt över 4:50 min/km.
Timmarna och kilometrarna rullade på, vinden vred sig lite så på raksträckan i mot varvningen började det blåsa motvind.
Jag passerade maran straxt under 3:30 och kände mig ganska pigg, nu hade jag 28 km kvar mot mitt mål. Plockade upp min mp3 och drog på lite musik. Straxt innnan 50 km kom det en rejäl svacka, benen blev stumma och jag kände mig trött. Tog en extra gel och en flaska vatten och gick 300 meter. Kändes lite bättre när jag kom igång med löpningen men jag hade tappat mycket av farten. Blev lite nedslagen av att jag inte skulle nå 70 km men bestämde mig raskt för att kämpa så hårt jag kunde. När slutsignalen kom hade jag sprungit 66,77 km vilket är 2,5 kilometer längre än vad jag tidigare gjort så jag är nöjd med dagen och känner att jag börjar närma mig mitt mål.
Det blev mycket velande innan jag bestämde mig för att köra mitt ultrapass ner till Ekolsundsviken och tillbaka. Först hade jag tänkt spring Upplandsleden från Härjarö och hem men det var för mycket is i skogen för att det skulle bli en rolig tur, jag tänkte som alternativ två att springa ner till Veckholms Kyrka men när jag mätte upp den på kartan så hamnade distansen på mellan 55 och 60 km vilket var i längsta laget för helgen.
Jag sprang som sagt ner mot Ekolsund, jag ville vara ute i 5 timmar eller 50 km. Tog den vanliga vägen över Övre Rickeby och ner genom Grillby. När jag kom fram till grusvägarna efter Grillby så tänkte jag att jag skulle försöka hitta en väg som går under E18, den har jag sett både på kartan och från bilen när jag har åkt förbi. Efter cirka 2 km in i skogen svängde jag höger in på den vägen som jag trodde skulle ta mig under E18. Efter 2,5 km nådde jag fram till en stor vändplan men ingen tunnel under motorvägen. Bestämde mig snart för att springa genom skogen längs med motorvägen åt det håll jag antog att tunneln skulle vara.
Efter 500 meter kommer jag fram till ett kärr, funderade först på att vända men tänkte sedan att det ska väl inte vara så svårt att ta sig fram där. Fick balansera på en halvrutten trädstam för att ta mig över till andra sidan. En kilometer senare nådde jag fram till tunneln.
Till stor del var vägarna isfria, på några ställen var det dock mycket is och snö vilket drog ner tempot något.
Energimässigt körde jag på gel och vatten, hade också med mig ett par kanelbullar som jag åt för att få i mig något fast. Det fungerade jättebra, kände mig pigg hela vägen. Fick ta en extra vända genom omårdet hemma för att få ihop timmar och kilometrar. Landade på 50 km prick på 5:01.
Söndagen har jag ängnat åt att klippa alla våra träd och efter lunch stack jag ut på 13 km lite snabbar löpning. Det flöt på väldigt bra trots en lång distans igår. Härligt att känna vårsolen genom molnen.
Nu har jag tagit det lugnt i två veckor efter Espoo, känner att kroppen har återhämtat sig bra, jag har sprungit kortare pass på 6-13 km för att få igång benen och känna att allt känns ok.
Nu i helgen blev det lite längre. På lördagen hade Daniel Becker bjudit in till back-to-back-pass på TEC-banan. Tanken är att springa långpass två dagar i rad.
Jag hängde med på lördagen, det blev 30 km i långsamt temopo med en hel del gång runt isfläckarna. Tempot var planerat till 6:30 min/km, det passade ganska bra som tempo på helgens första långpass. Vi var ett gäng på 8 personer som sprang, några hoppade av efter 20 km. Kul att träffa andra löpare, flera av dem ska springa TEC 14 april och några ska vara med som funktionärer.
Söndagens pass körde jag själv hemma i Enköping. Jag tänkte springa en bit av Upplandsleden ner till Hånningby och sedan köra grusvägar ner till Bredsand och sedan springa in på leden igen.
I skogen var stigarna väldigt isiga på många ställen, jag fick anpassa farten efter underlaget så det växlar mellan 4:50-12 min/km. När jag kom fram till Hånningsby valde jag att springa på vägen istället för i skogen. Det var skönt att hålla ett jämt tempo. Väldigt mycket folk ute i det fina vädret.
Väl hemma blev det lunch och friidrott.
I år hade jag laddat extra inför Espoo, jag ville springa riktigt långt och jag tyckte att jag hade förberett mig bra.
Angelica följde med för att sköta supporten. Det kändes skönt att ha någon vid sidan om som kunde hjälpa till. Precis som förra året åkte jag dit på fredagen. Vi bodde på samma hotel som Marus A och Mikael F. Efter frukosten på lördagen lastade vi in oss i en taxit och åkte till arenan. Precis som förra året ficka jag ett enormt adrenalinpåslag när jag kom in i hallen. Vi hämtade ut nummerlappen och gick upp för att hitta ett bord att lägga sakerna på. När startskottet gick tog jag det medvetet lugnt för att inte dras med när alla startar. Kerstin från Västerås LK skulle springa 100 km under 9 timmar för att kvala till VM så hon skulle hålla en hög fart från början.
Efter en kvart var det dags för första drickan, vilken lyx att ha Angelica där som blandade flaskort åt mig. Planen var en flaska perpeteum, en gel och salt under varje timme, och var tredje timme skulle jag ta en Gainomax för att få i mig lite mer.
När jag tog första Gainomaxen kände jag att jag blev lite skvalpig i magen, tog en halvtimme att få bort den känslan.
När vi bytte varv efter sex timmar så hade jag sprungit 57 km vilket var två kilometer längre än planen. Allting flöt på och jag sprang och pratade med de andra svenska löparna.
Mina problem kom på varv 230 efter 90 km löpning, det small till i vänster foten och jag trodde först att jag hade brytit ett av de små benen i foten, smärtan var intensiv och jag fick halta till vårt bord. Jag knöt upp skon och tog av mig strumpan, precis när jag gör det är det någon som knäpper till, jag tror att det är någon sena eller liknande som har legat i kläm som lossnar. Glad över att smärtan är borta passar jag på att byta från kompresionsstrumpor till vanliga strumpor. Det här tror jag att det var mitt stora misstag för dagen.
När jag passerar 100 km på straxt över 11 timmar börjar jag få ont i fötterna, jag känner att dom är rejält svullna. Jag försöker att fokusera på loppet och inte bry mig så mycket men det gör riktigt ont.
Under natten får jag göra flera stopp där jag lägger fötterna i högläge. Jag börjar tappa kilomtetrar och börjar gå och vila om vartannat. Jag känner mig ganska nere och bryr mig inte om resultatet. På morgonen är jag uppgiven och går några varv och sedan sitter jag ett tag. När det är ungefär en timme kvar dyker Kerstin upp och formligen tvingar ut mig på banan. Jag är nu i efterhand glad över att jag blev utkörd, inte för att det gjorde så stor skillnad på resultatet men jag fick i alla fall avsluta på banan.
Det gick inte riktigt som jag hade planerat. Det blev 146 km. Det kommer en längre berättelse under veckan.
Imorgon reser jag och Angelica till Finland för jag ska springa 24-timmars i Esbo. Angelica ska med som support.
Här kan man följa loppet:
http://www.endurance.fi/24/sve.html här ska det finnas länk till live-resultat
http://users4.smartgb.com/g/g.php?a=s&i=g44-58638-88&l=2&m=50 Skicka hälsningar
http://www.championchip.ee/ftp/liveresults/2012/250212EU24h_swe/ Live-resultat
Det blev en härlig runda på 32 km i det fantastiska vårvädret, nollgradigt och sol. Jag testade Vitargos gel, vilket fungerade mycket bra. Jag har haft svårt att hitta en gel som jag tycker om. Den här är lite mer lättflytande än andra gel så den klibbar inte fast i munnen. Jag håller på att fundera ut vad jag ska ha med mig för energi till Esbo. Planen blir nog Perpeteum, Vitargo och Gainomax, jag håller på och letar efter något bra att äta.
Fin vinterväg
Idag fick jag testa på hur det är att vara funktionär. För två månader sen dök det upp en tråd på Funbeat om det skulle bli något Råsta runt 2012. Lena M J. som arrangerar tävlingen meddelade att om det fanns 3 funktionärer som kunde ställa upp så skulle det bli av. Jag kollade med Madelene om det var ok att jag var borta stora delar av lördagen och snäll som hon är så var det ok.
Jag sprang Råsta runt förra året och det är en jättefin tävling som är helt gratis och går på en kontrollmätt bana runt Råstasjön i Solna.
För mig känns det viktigt att ta möjligheten att ställa upp och hjälpa till när jag kan, för utan dessa fantastiska funktionärer skulle det inte bli några lopp.
Vi träffades straxt efter kl 09 och fick en genomgång på hur det går till att räkna varven för löparna och skriva ner varvtider. Kl 10 gick startskottet och 27 löpare med nr-lapp och cirka 10 st utan gav sig iväg. Snabbaste marathonpasseringen var på 3:12. Det är ganska jobbigt att stå i 5 timmar och hålla koncentrationen, det är lätt att man börjar prata med löpare, publik och lördagsflanörer.
Nästa år hoppas jag att jag har möjlighet att springa igen.
Dagen började med att Magnus hämtade upp mig straxt före 6 för resa mot Karlstad. Det var närmar 20 minugrader ute så det kändes bra att veta att man skulle springa inomhus. Framme i Våxnäshallen möte jag Daniel och Per från Västerås Lk och fick mitt klubblinne som jag hade köpt. Vi var ganska tidiga vilket var skönt för då slapp man stressa med omkläddning och nummerlappar. Hallen fylldes att flera löpare, kul att träffa sina löparkompisar.
Banan var en 193 meter lång ovalbana med doserade kurvor men innerbanan är plan och där är det tänkt att man ska springa och ska man springa om får man göra det på bana 2 och 3.
Efter start försökte jag hitta ett bra tempo för att springa under 3:30 på maran. Jag la mig i rygg på en löpare som höll ett för mig lagom tempo, farten låg runt 4:45 vilket var lite för snabbt men det kändes bra så jag låg kvar ett tag. Det jobbigaste var att springa uppe i doseringen det slet en del i höfterna.
Straxt innan varvbytet efter 3 timmar kände jag mig rätt sliten, fick räkna på om jag skulle klara planerade marathontiden och jag kunde konstatera att jag hade 6 minuters marginal så det kändes lugnt. Tog det lite lugnare efter varvningen. Maran passerade jag på 3:28:52. Efter det var målsättningen att jag skulle ta mig upp mot 60-65 km. Jag hade lite svårt att motivera mig men jag joggade lite och hejade på folk. När det var en halvtimme kvar passerade jag 60 km, passade på att ringa Christer och rapportera hur dagen hade varit. Det roligaste på ett tidslopp är det sista 10 minutrarna när alla försöker öka för att få ut det sista metrarna. Jag kände mig ganska pigg så sista 5 minutrarna sprang jag på rejält, när skottet sköts hade jag sprungit 63,78 km. Var mycket nöjd med dagen.