Passerade Checkpoint 3, 20 km, på 2h 15m.

Alla svenskar tillsammans.

Klockan 13.30 svensk tid var det dax för start. Då var vi så här pigga och glada 🙂

Det är nära nu, på torsdag åker jag till Grekland och på fredag kl 14:30 startar
Olympian race 180 km. Jag har sprungit loppet en gång tidigare och det är en ganska tuff bana med mycket backar, ett par stigningar är 4-700 höjd meter på en gång. Jag har gjort en lång packlista för att inte missa något. Jag har slarvat med det senaste loppen och alltid saknat något, den här gången ska jag inte göra det.

Träningen har gått bra och loppen jag har sprungit i april och maj har känts bra, inga maxprestationer men bra flyt, TEC dock undantaget där jag gick på för hårt i början.
Målsättningen är att gå i mål på 23-24 timmar och känna att jag har haft bra flyt under loppet.

Några höjdmeter är det.

Det var med viss tvekan jag satte mig på bussen på lördagsmorgonen för att åka till Uppsala och starten i årets Aros Marathon. Jag har känt mig rätt sliten under veckan efter Munkastigen. En sena på utsidan av foten har ömmat en del. Väl framme på slottsgården i Uppsala testade jag att jogga lite och det kändes rätt ok. Hälsade på och pratade med många löpare innan loppet. Vädret var bra, lite svalt, svårt att avgöra om jag skulle ta med vindjackan eller inte. Bestämde till sist att lämna den i påsen med överdragskläder. Starten i Aros är lite speciell, vi springer samlat första 2 km tills vi kommer ut till banvallen. Jag kände redan vi första steget att jag var kissnödig. Ett riktigt rookie-misstag. När det väl blev fri fart sprang jag rätt fort för att nå skogspartiet en km längre fram. Efter uträttat behov gav jag mig iväg. Såg ryggen på Magnus som var med och testsprang banan ett par veckor innan. Jag sprang ikapp honom, han hade som plan att snitta 5:10 min/km vilket jag tycke lät som ett bra tempo så vi slog följe.

Fram tills Örsundsbro 24 km är det väldigt lättlöpt mest banvall och en liten sträcka på asfalt. Därefter blir loppet tyngre. Ganska många långa motlut, den värsta sträckan går under namnet Dödsrakan. Det är en dryg km på sandig väg i ett svagt motlut och ständig motvind. I år fanns också grusgropen med, två riktigt tuffa backar efter 45 km. Fram till gropen hade vi sprungit om ett par löpare och blivit omsprungna av några. Jag var ganska sliten när vi sprang grusvägen runt fältet som leder fram till gropen. Det kändes rätt skönt att få ändra steget i backen upp och när vi var på toppen kändes det som att benen hade fått ny  energi. När vi kommer över bron över E18 ser jag ryggen på en löpare en bit fram och börjar jaga. Jag tror att Magnus är med bakom men när jag kommer upp på asfalten och tittar mig om så är han borta. När jag springer över pendlarparkeringen känner jag att jag börjar närma mig löparen framför. Upp på Åsen känns det som att han ökar lite. När jag kommer upp på toppen och börjar springa ner mot torget passerar jag en annan löpare och i sista svängen in på torget passerar jag löparen som jag har jagat i 2 km.

Tog mig runt på 4:35 och är rätt nöjd med det. Tanken var inte att springa så fort utan mer få ett sista bra långpass innan Grekland.

Tack Marcus, jag som aldrig brukar svara på sånt här.

1. Vilken typ av löpare är du?
Ultralöpare på motionärsnivå, lite för ivrig dock.

2. Hur länge har du löpt?
Första loppet jag sprang var Stockholm halvmarathon 1990, sen har det varit till och från under 90-talet. 2007 bestämde jag mig för att springa Swiss Alpine och 2009 genomförde jag loppet och efter det var jag fast i löpningen.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Årssnittet är på knappt 80 km i veckan med en del veckor upp mot 180 km.

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Det beror på distans men jag trivs ganska bra i 5:30-5:45 min/km.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Skor är ju alltid bra annars är det klocka som är det viktigaste för mig, gillar att hålla koll på mina tider.

6. Varför springer du?
För avkopplingen och för att se hur långt jag kan pressa mig själv. Gillar känslan av att få slita.

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Nej, däremot har jag väl inte alla gånger haft klart för mig hur lång tid passet kommer att ta och missat en del saker på grund av det.

8. Hur ofta köper du löparskor?
Köper cirka 4 par skor per år.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?
För det mesta på nätet, skor är så mycket billigare. Köper jag i butik försöker jag handla hemma i Enköping.

10. Dygnets bästa springtid?
Jag tycker alla tider på dygnet har sin charm. Vackrast är att solnedgång och soluppgång.

11. Hur ofta tävlar du?
Jag ställer upp på tävlingar cirka 10-15 gånger per år. Tycker att det är som en fest att vara på tävlingar.

12. Vilken är favoritdistansen?
Distansen jag springer för dagen. Tycker att det mesta är roligt. Men ska jag välja något är det långa ultra lopp 100+ mile.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Tänker alltid håll upp lägsta farten så kommer du snabbare i mål.

14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Social grupplöpning är hur kul som helst men jag gillar att befinna mig helt själv på en grusväg mitt i ingenstans.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Mat och vila.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Progressiva distanspass eller fartlek. Springer ”nästan” aldrig intervaller.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Ultrornas ultra för mig är Spartathlon.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Emil Zapotek, hade varit kul att träffa. Nu är ju inte det möjlig längre.

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Kan komma på 2, Christer Tinnerholm och Mattias Andersson.

Hade inte planerat att springa Munkastigen i år men det är så fantastiskt trevlig tävling så när det dök upp en möjlighet att anmäla sig så kunde jag inte låta bli.

Startade dagen med att hämta upp Christer och sen åka ner till Laxå. Från Laxå får man åka buss ner till starten i Olshammar. Efter start är det grusväg i cirka 500 m sen viker man in på första stigen. Min plan var att inte springa så fort i början och ha ett snitt en bit under 6 min/km. Jag och Christer rättade in oss i ledet på stigen och sprang ganska lugnt första 3-4 km. Därefter kommer man ut på en grusväg där det finns chans att springa på lite. Vi växeldrog oss fram till första vätskekontrollen vid 13 km, tog en bit banan och en näve russin. Efter kontrollen drog Christer på i ett ganska högt tempo jag kände att jag precis hann med. Jag började känna en tryckande känsla i magen och funderade på om jag skulle springa ut i skogen och lösa det.  Straxt innan 30 km släppte spänningen i magen och jag kunde springa på ganska bra. Christer började bli trött så jag gav mig iväg själv. Plockade ett par löpare i skogen och när vi kom ut på grusvägen straxt innan den andra vätskekontrollen såg jag några löpare 50 m framför mig. Drog på och märkte att avståndet minskade. Helt plötsligt var jag framme vid kontrollen men från fel håll, jag hade sprungit fel. I min iver att jaga löparna framför hade jag missat att svänga av in på en stig. Fick springa tillbaka cirka 700 m för att komma rätt. Jag kom i kapp en tjej från Kristinehamn och vi sprang ihop ett tag och pratade. Efter kontrollen är det 10 km grusväg och motionsspår in till mål. Efter ett tag på grusvägen får jag syn på Christers gula tröja, han hade passerat mig när jag sprang fel. Ökade farten lite för att komma ikapp och vi växlade ett par ord sen gav jag mig vidare. Kände mig riktigt stark på grusvägen, sprang och tänkte på Olympian race och att det är ungefär samma typ av väg.
Sprang i på 4:04:45 vilket är min snabbaste tid på Munkastigen. Idag blev det en kort återhämtningsjogg, jag känner att mina fotleder fick ta lite stryk. Nu är det bara att ladda om för det är bara 6 dagar kvar till Aros Marathon.

Satte mig i en fullastad bil vid 08:00 på fredagsmorgonen och tänkte att nu börjar TEC-helgen. Åkte till Ekomiljö i Täby för att hämta ut nycklarna till Ensta Krog. När jag svänger in på parkeringen vid Ensta känner jag hur pulsen går upp och jag får ett rejält glädjerus, jag vet att det kommer att bli en slitig helg men samtidigt mycket glädje. Lastar ur bilen och ger mig ut för att börja märka upp banan. Jag får hålla mig i närheten av Ensta för kl 10 ska Hyrtältet komma och montera tältet som vi ska ha i varvningen.
Vid lunch dök David och Robin upp, vi stack ner till Täby centrum och åt. Passade på att sticka in på Clas Olsson och handla vattenslang och lite annat till loppet.
Efter lunch kom Daniel och vi gav oss ut och markerade sista delarna av banan. Det var en del nya partier av banan som vi försökte markera upp extra för att löparna inte av gammal vana skulle välja fel stig.
På kvällen var det dags för vår traditionella middag på hotellet. Vi var ett 30-tal löpare på plats som fick kyckling och någon form av pasta som skulle ha varit potatis. Till kaffet fick vi en fantastisk föreläsning av Carina och Kristina som har sprungit Istanbul – Helsingfors och sen paddlat över Ålandshav till Stockholm.
Efter middagen var det dags att gå och lägga sig. Av någon anledning har jag grymt svårt att sova kvällen innan TEC, låg och vred på mig och räknade upp saker som jag hade gjort och saker som skulle göras. Vid tolv på natten gav jag upp och satte på tv:n, kollade på en film fram till två sen somnade jag oroligt. Upp vid 7 för att gå och äta frukost. När jag kom upp till tältet hade det kommit några löpare. Jag stack ut på banan och gjorde sista förberedelserna. Jan-Erik sprang banan ett varv för att kolla av alla snitslar och precis som förra året har det varit någon ute och slitit ner några, trist om de inte gillar vad vid gör får de gärna kontakta oss.
Straxt innan 10 var det dags för genomgång med löparna. Glömde bort hälften av vad som skulle sägas, jag som hade tänkt så mycket under natten.
Remia räknade ner och klockan 10 sköt han startskottet, TEC 2014 hade startat.

Jag gick ner till gångtunnel vid 9 km för att möta löparna. Där hade vi ändrat från tidigare år och sprang upp i skogen och jag vill ha koll på att löparna sprang rätt där. Först kom Daniel Nilsson som sprang 50 mile, han hade banrekordet på 5:55:55. Jag stod där och hejade på löparna och när Jan-Erik som var köman sprang förbi hängde jag på. Jag hade fått rapporter om att några löpare hade sprungit fel på stigen där vi hade ändrat banan, det berodde på att de inte hade varit uppmärksamma.
Vid varningen ett par timmar in i loppet fick jag rapporter om att någon hade rivit bort snitslar och skyltar straxt efter Skavlöten. Det var bara att sätta sig i bilen och åka dit, fick sällskap av Daniel Becker. Vi märkte upp banan och stannade ett tag för att heja på löparna.
Straxt innan 16 var det dags för målgång för Daniel Nilsson på 50 mile. När han gick ut på sista varvet låg han bra till för att slå sitt egna banrekord men det drog ut på tiden och när det var minuten kvar kom Daniel ut på motionsspåret 400 meter från mål, han slog rekordet med 36 sekunder.
En dryg timme senare var det målgång för vinnare av damklassen på 50 mile, Lena Jakobsson sprang in på nya rekordtiden 7:27:19.
Det var bra fart på löparna i år, det var många 100 miles löpare som sprang väldigt fort. Vid kl 18 gav jag mig av från Ensta för att äta middag och få några timmars vila innan jag skulle springa.

Jag kom upp till Ensta lagom för att se Andreas Falk och Elov Olsson springa ut på sitt sista varv, det skilde 4 minuter mellan dom. Det blev en spännande väntan på vem som skulle vinna. Efter knappt 50 minuter kom Andreas Falk in som segrare.
Efter deras målgång var det dags för oss 50 mile natt att ställa upp för en genomgång och sedan start. Från start stack Tobias Lindström iväg i ganska hög fart. Jag hängde på  och vi sprang ihop och pratade fram till skogen efter Havrevägen, där släppte jag Tobias och sänkte farten lite. Varvade på 49 minuter, andra varvet sänkte jag farten lite, planen var att ligga på 55 minuter per varv och springa under 8 timmar. Jag hade svårt att hålla upp farten i skogen där tappade jag mycket tid som jag försökte springa ikapp på vägarna. Ute på varv 4 passerade jag Tobias och gick upp i ledningen. Vid varv 5 väntade en pacer på mig. Jag kände att benen inte var helt pigga längre och varvet gick på 1:02. Varv 6 och 7 sjönk farten ytterligare och jag försökte hålla upp farten för att klara 8 timmar. Inför varvningen efter varv 7 ser jag att Tobias kommer ångande ner för backen bakom mig. Jag springer genom tältet och fyller min flaska och ger mig ut på sista varvet, försöker få upp så hög fart som möjligt för att Tobias inte ska komma ikapp men efter första järnvägspassagen vill inte mina lår vara med längre det stockar sig totalt och precis innan nästa järnvägspassage ånga Tobias förbi. Jag staplar vidare och funderar på hur nära de andra löparna är. På Havrevägen blir jag passerad av Alexander och jag känner att jag inte har något att ge för att försöka ta tillbaka andra platsen. Kommer in i mål som trea, först är jag lite besviken över att inte ha klarat 8 timmar och tappat två placeringar på sista varvet men nu i efterhand så är jag nöjd med min insats. Efter loppet gick jag ner till  hotellet och duschade, åt frukost och sov 2 timmar.
När jag kom upp till Ensta var det inte många löpar kvar ute i spåret. Vi började städa och plocka undan allt. När sista löpare hade passerat gick jag ut ett varv för att plocka ner alla snitslar och plocka skräp. Jag var rätt mör i benen och sista biten in till Ensta kändes som en evighet.
Straxt efter kl 17 kunde jag lämna Ensta krog och en helg fylld av fantastiska upplevelser.
Stort TACK till alla löpare, funktionärer, boende i Täby, publik och sponsorer.

Det börjar närma sig TEC. Bitarna faller sakta på plats. Igår kom 2 lådor med bältesspännen. Att öppna lådorna var som lilla julafton. Vi har i år infört ett nytt bältesspänne för löparna som springer under 20h de blev riktigt fina tycker jag.

Lördagen började med att jag mötte upp David vid Ensta för att springa 2 varv. David är med och springer #1milvartredjetimme och han skulle springa mil 3 och 4 sammanslaget. Det blev nog en lättare löpning för mig än för David. Han hade en rejäl energidipp och när det var 4 km kvar var jag tvungen att springa ifrån honom för att hinna till Ensta i tid.
Efter löpningen gav jag mig ut på banan för att titta på lite olika alternativ för att springa sista km in till Ensta. På sommarbanan som vi har tänkt att använda ska det fällas träd runt kraftledningsgatan vilket gör att stigen som vi brukar använda kommer troligen att vara ett kalhygge när vi ska springa. Nu har vi hittat ett mycket bra alternativ där vi springer nästa hela sista kilometern på skogsstig istället för motionsspåret. Ett mycket bra alternativ. Var också och tittade på en ändring runt 7 km i Gullsjöskogen. För att slippa blöta delen på motionsspåret kommer vi troligen att springa över kraftledningsgatan tidigare och sen vika in på vanliga stigen igen. Det kommer att bli lite mer stig istället för motionsspår.

Vill ha, får springa nästa år under 20h.

Jag hade en plan för lördagens långpass. Jag tänkte ta bussen ner till Veckholm och springa Upplandsleden hem. Går in på UL’s hemsida för att kolla bussar på lördagsmorgonen men det visar sig att det inte går några bussar på helgerna. Många klagar på att det körs mycket bil i Enköping och det här är en av förklaringarna.
Bestämde mig istället för att ta rundan ut till Bredsand, förbi Vallby Radiostation och sen tillbaka in på leden och hem.
Vaknade upp vid 7 av att det blåste rejält ute. Hörde på radion att det var många träd som hade blåst ner över vägarna i länet. Gick upp och åt frukost och funderade på en alternativ runda. Men efter frukost hade vinden mojnat så  pass att jag tyckte det kände säkert att springa i skogen.

När jag kom i skogen var det en härlig känsla av att höra vinden i trädtopparna men det var nästa vindstila på marken. Det var rejält blött i skogen och på flera ställen saknas det spång vilket gör att man får hoppa och klättra runt vattnet. På vägen tillbaka skulle jag hoppa på ett par stockar som låg i vattnet för att komma över. När jag får över högerfoten känner jag hur jag först tappar fotfästet med vänster fot och sen höger. Ramlar rakt ner i vattnet och slår i höger knä rätt illa. Samma knä som jag slog i på Skövde 6-timmars förra året som kostade 2 veckors löpvila. Tog det försiktigt hem och har nu valt att vila ett par dagar medans svullnaden runt knät lägger sig.

Här badade jag.