Det har varit en konstig känsla under veckan att ha ett ben som känns helt utvilat och bara vill ut och springa medans det andra har haft ett svullet knä som har gjort ont när jag gått i backar och trappor.

Passade på att simma idag medans Felicia hade genrep på gymnastiken. Det blev 1000 meter bröstsim. kändes skönt att få röra på sig. Efter simningen blev det en rejäl bastu med en Åläning som stod och öste på vatten helta tiden. Kände mig som en kokt kräfta när jag kom ut därifrån.

Imorgon är det dags att testa benet med 13 km löpning och känns allt bra så går jag på schemat igen på tisdag.

5 st märken tog jag idag

Smällen i knät som jag fick på Skövde 6-timmars var tydligen mycket hårdare än vad jag trodde. Knät är fortfarande lite svullet och det gör ont när jag springer. Testade att springa igår men valde att korta ner passet för att det gjorde ont. Det får bli vila tills det känns bra i knät. Kan passa på att göra den där bålträningen som jag slarvar med.

Det har blivit ganska lugn träning veckan efter Espoo. Jag testade att springa lite i torsdags men då var jag ganska slite fortfarande. I lördags hade vi testlöpning på TEC-banan och jag var lite orolig innan att jag inte skulle kunna springa ett varv ens men det gick bra. Det var också vädligt kul att det kom så mycket löpare, vi var 15 stycken som sprang 2 varv eller med.
Söndagen var det mest skidåkning, det var bra att det var 30 minuter mellan Vasaloppet och 5-milen så jag hann få i mig lite lunch. På eftermiddagen sprang jag först 8 halkiga kilometrar ute och sedan sprang jag 3 km på bandet som jag filmade till min kiropraktor.

Till helgen vänta Skövde 6-timmars. Har bara en målsättning och det är att ha kul. Och det är klart att jag vill springa minst 6 mil.

Foto: David Sundvall, TEC

Jag som brukar vara ute i sista stund med packningen har faktiskt tagit fram resväskan och så smått börjat planera min packning inför Espoo 24-timmars på lördag. Det blir en hel del som ska med även fast jag bara är borta 2 nätter varav den ena ska jag springa. Förutom kläder så är det Perpeteum, gel, plåster, salva m m.

Träningen har flutit på bra och idag sprang jag och Christer ett sista lång pass på 29 km. Under veckan tänkte jag springa två korta pass på 6-8 km bara för att hålla igång.

Planen inför dygnet är nu klar och jag hoppas att det ska gå bättre än tidigare år.

Snälla, inga svullna fötter i år

Igår gjorde jag sista riktigt långa passet innan Espoo 24-timmars. Det blev 45 km runt Enköping. På några ställen var det helt oplogat men det flöt på ganska bra ändå. Nu börjar nedtrappningen, kommer att fortsätta köra mina pass tis-torsdag och lördag, söndag men något kortare.

Trots att det inte har gått så bra i Espoo tidigare så längtar jag dit. I år ska jag bara dit och hålla mig på banan under hela dygnet.

Blild från söndagens pass

Nu är jag med, fick mail igår från Spartatlon med rubriken Application Approved. Grymt spännade och inspirerande.

Igår var jag ute och testade att åka långfärdsskridskor med Christer. Senast jag åkte skridskor överhuvudtaget var nog för en sådär 20 års sen.
Vi åkte Ekolsund till Grönsö Slott tur och retur. 65 km, riktig kul i det fina vädret.

Januari brukar vara en bra månad träningsmässigt och i år är det inget undantag. Totalt blev det 407 km med flera bra långpass och ett ultrapass på 52 km. Har i år lagt i två dagar i veckan med träning av mage/rygg.
Jag börjar känna mig redo för Espoo i slutet av februari. Kommer att köra ett par långpass nästa helg för att sen minska ner inför loppet.

Nu börjar vi närma oss ljusare och varmare tider.

Snart kommer soluppgången se ut så här

Jag har fått upp bra mängd senaste veckorna där jag två helger i rad har lyckats få in dubbla långpass.
Igår var det en riktig prövning jag sprang 2 timmar på löpbandet hemma. Det var lite för kallt för ute för ett pass, jag tycker inte att det är skön att springa i -23 grader.  Det är bra för pannbenet som kommer att behövas i Espoo. Det enda som hände under passet var att jag märkte att mitt löpband inte går längre än till 99:59 min sen slår det ifrån. Jag var tvungen att starta om bandet för att få igång det igen. Inget bra band för en ultralöpare.

Dagens pass var mycket trevligare -3 grader och solsken. I Sällskap med Christer T sprang jag ner runt Ekolsund och tillbaka. En mara blev det.

Otto Elmgart som jag sprang delar av Olympian Race tillsammans med satsar på att springa Badwater Ultra i sommar. Ottos hemsida och blogg finns här, passa på att stödja hans insamling till Läkare utan gränser.

Lördagens löpbandspass

Söndagens pass

Ska väl försöka mig på någon form av sammanfattning av året. Är väldig nöjd med vad jag har uppnått under året både som löpare och funktionär. Totalt blev det 193 löppass och 3435 km.

Januari bjöd på härlig vinterlöpning och en del bra långpass, höjdpunkten var Enköping-Västerås med VLK.

Februari var den månad jag skulle ta revanch i Espoo. Stack iväg till Karlstad och sprang 6-timmars loppet där som träning inför Espoo. Helgen efter ställde jag upp som funktionär på Lenas underbara träningstävling Råsta runt. Det är jobbigt att stå i 5 timmar och räkna varv.
Espoo gick inte som jag ville men är nu anmäld till 2013.

I mars började det närma sig TEC och det tog mycket av min tid att förbreda allt inför det. Jag var uppe i Borlänge och sprang 6-timmars. Gav allt jag hade i motvinden och satte ett nytt personbästa på 66.7 km.

Att den 13 april vakna och upptäcka att det hade kommit 2 dm snö under natten var inte kul. Tycker ändå att vi lyckades bra med TEC och 2013 kommer vi att vara ännu bättre.

I maj var det dags för årets stora äventyr. Olympian race 180 km från Nemea till Olympia i Grekland. Fantastiskt kul tävling. Det kommer nog bli ett lopp till i Grekland 2013.

Vädret var det sämsta tänkbara inför årets Stockholm marathon. Fick slita för att komma i mål. Runrundan i Vallentuna i slutet på månaden var bättre både löpmässigt och vädermässigt.

Under sommaren tog jag det ganska lugnt och laddade på inför Kraftloppet i slutet på augusti. Hade som mål att springa på 6 timmar men halvvägs in i loppet tappade jag kraft och fart.

I september hade jag 8 löpare på frukost kl 4 på morgonen. Gick sedan och la mig ett par timmar innan det var dags att sticka iväg och springa Lidingöloppet.

På Sörmland ultra i oktober kände jag verkligen hur mycket jag har utvecklats, kunde springa på alla 50 km.

Letade runt lite efter ett marathon att springa under hösten och hittade Vintermarathon i november. Var dock inte alls sugen på att springa men tog mig dit och sprang på nytt personbästa 3:18.

December har varit en ganska slö månad där känslan har fått styra mer än planeringen.