Veckans pass har känts bra men jag vet att jag inte är helt återhämtad efter Espoo, därför kommer jag att ta det lugnt på lördag, starta försiktigt och låta kroppen bestämma tempot.

Ok, nu har jag skrivit det, kommer det att bli så? Nej, jag vet precis hur jag funkar, när startskottet går kommer jag att springa iväg som en tok och tycka att det känns jättebra, fram tills en 2-3 timmar då min kropp kommer att säga till mig att nu finns det inte så mycket att ta utav.
Men vem vet, jag kanske har blivit klokare på äldre dar 🙂

Nu har jag äntligen fått lite revansch i Espoo. Det två tidigare åren har slutat med problem efter 12 timmar och i år tänkte jag att vad som än händer ska jag inte kliva av banan utan fortsätta tills jag stupar.
För att lyckas med detta hade jag Mia som support som hade 3 uppdrag, blanda perpeteum, blanda Resorb och att hindra mig från att gå av banan.

Jag kan bara säga att hon gjorde ett grymt bra jobb. Första 11 timmarna flöt på bra jag sprang en hel del tillsammans med Sandra och jag hade ett upplägg på att springa 25 varv och sedan gå ett varv. I det schemat hade jag satt upp maxtider för var 25:e varv men det var svårt att hålla det. Efter 6 timmar låg jag 15 minuter före schemat och jag försökte sänka farten.
Var sjätte timme byter man varv och när vi hade sprungit 5 timmar på det första vänstervarvet så började det göra ont i vänster knä. Jag misstänkte att det var belastningen i kurvorna som ställde till det. Vid varvbytet efter 12 timmar testade jag att springa 4 varv och gå ett för att se om smärtan la sig men den ville inte ge med sig. Började misströsta och tänkte att det inte kunde vara sant att jag skulle vara tvungen att ge upp en tredje gång.
Till slut blev jag orolig att jag hade haft sönder något i knät, gick och satte mig på bänken och då kom Mia och frågade vad jag sysslade med där jag skulle ju befinna mig på banan. Jag sa att jag var rädd för att springa för att det gjorde för ont i knät och jag var rädd att skada mig mer. Det är nu det bästa med en support kommer fram. Mia säger till mig att jag ska ut på banan och prata med Silvio som kan kolla på knät om det är skadat eller bara utmattat. Jag pratar med Silivio och han känner igenom knät och testar lite rörlighet och jag får rekommendationen att byta skor. Jag byter till min Kinvara som är något mindre än mina Asics som jag sprang med från start. Efter att ha gått i några varv känner jag att jag kan börja springa igen. Det flyter på ganska bra ett par timmar sen känner jag att jag blir rejält trött, slumrar till ett par gånger ute på banan. Säger till Mia att jag måste lägga mig men hon vill inte låta mig göra det men efter ett par varv kommer vi överns om att jag ska ta en 15 minuters sovpaus. Efter ett par varv får jag en tallrik gröt och sedan får jag lägga mig i omklädningsrummet för att vila. Hinner ligga där cirka 10 minuter tills det kommer in en löpare som spyr skrikandes ner i papperskorgen. Det var bara att stiga upp och börja röra på sig igen. Sista timmarna gick ganska långsamt både hastighetsmässigt och mentalt. När det var 5 minuter kvar hade jag passerat 171 km så då la jag mig i solen som sken i genom fönstret och väntade in slutskottet.

Även om jag inte nådde något toppresultat är jag ändå nöjd med loppet. Känner att jag har lärt mig massor som jag kan ta med mig till andra tävlingar.

Ett stort tack till mitt ressällskap, supporten, alla svenska löpare och alla som skickade härliga hälsningar till mig under loppet.

Många lappar blir det.

Gå in på http://www.endurance.fi/24/sve.html där kan man följa loppet och skicka hälsningar till löparna.

Håller nu på att packa ner det sista. Kommer säkert att glömma något. 🙂

Igår var det dags för Sörmlands pärla SUM, 50 km terränglöpning efter Sörmlandsleden. Jag har både gått och sprungit på leden tidagare och vet att det finns en del blöta partier och med tanke på hur mycket det har regnat senaste tiden så kunde man räkna med att bli blöt och lerig.

Första 5 kilometrarna går på motionspspår och grusväg och det är väldigt lätt att springa för fort i början. Min plan var att hålla igen lite för att orka med de tuffare terrängpartierna som kommer längre fram. 200 meter efter start konstaterar jag att jag ligger straxt bakom tätklungan och förstår att jag springer på tok för fort, sänker farten lite och försöker hitta ett lugnare tempo. Det kommer ikapp en löpare och vi håller sällskap 8 km, pratade mycket ultralöpning riktigt kul. Innan Strålsjön vid 10 kilometer tyckte jag att det gick lite fort och släppte av lite på tempot, hade sedan det ganska tungt fram till 20 kilometer. Efter 20 km blir det löpning på väg i en mil och där hade jag planerat att trycka på lite men jag hade svårt att få upp fart det är lite som att förkylningen jag hade i september har tagit ner flåset med 10 procent.

När jag svängde av vägen för att springa in i skogen igen hörde jag löparen framför mig säga -änligen får vi svänga av, jag kunde inte hålla med mer. Skönt att komma in i skogen igen. Terrängen efter 35 km var ganska blöt och det var inte förrän efter 40 km som det blev torrare.

Efter marathonpaseringen kände jag att jag hade goda chanser att springa under 4:20 höll upp farten så gott jag kunde och när jag svängde in på motionsspåret när det är 2 km kvar så hade jag gott om tid. På spåret blev jag omsprungen och försökte hålla ryggen på den löparen. Sprang och väntade på sista rejäla uppförsbacken i mot mål. Helt plötsligt befinner vi oss vid mål och jag bara känner att det här är fel. En felspringing på 500 meter, tusan också där sumpade jag 4:20-målet. Vände tillbaka och hittade backen, på väg uppför hör jag att en löpare närmar sig bakom och jag tänker att jag aldrig ska släppa förbi honom, sprurtar allt jag har och tar mig i mål på preliminära tiden 4:20:50.

Sitter hemma idag och arbetar och följer med spänning 48- och 24-timmarslöpningen i Skövde. Grymt bra tempo nu i början hoppas att det kan hålla i sig.
Själv börjar jag bli laddad inför Kraftloppet imorgon. Tidigare har jag har som plan att springa under 6 timmar men i och med att jag inte har kört  några längre pass under sommaren så tänker jag inte pressa mig fullt ut utan att köra på planen att jag ska längta till nästa kilometer. Förhoppningsvis är det flera som efteranmäler sig till loppet så att vi blir några fler än de 16 nu anmälda löparna, men det kan nog bli svårt med Ultrafestival i Skövde och 6-timmars i Karlstad.

Imorgon reser jag och Angelica till Finland för jag ska springa 24-timmars i Esbo. Angelica ska med som support.
Här kan man följa loppet:

http://www.endurance.fi/24/sve.html här ska det finnas länk till live-resultat
http://users4.smartgb.com/g/g.php?a=s&i=g44-58638-88&l=2&m=50   Skicka hälsningar

http://www.championchip.ee/ftp/liveresults/2012/250212EU24h_swe/ Live-resultat

https://www.facebook.com/Endurance24h