Idag var det dags för mig att betala tillbaka lite lite lite av det stöd jag har fått av famliljen när jag har sprungit mina lopp. Madelene skulle springa 8,2 km och Felica 2 km. Det var två nervösa tjejer som kom till start och först ut var Felicia, jag sa åt henne att ta det lugnt i början och öka mot slutet. Det gick riktigt bra med 100 meter kvar kom sista spurten och hon vann sin klass på tiden 10:10.
Madelene startade 5 minuter senare och gav sig iväg, joggandes, hon kände sig lite osäker på om hon vågade springa från början, jag tyckte att hon skulle springa på platta marken och gå i uppförsbackarna för att ta sig runt. När hon sedan kom in till mål var hon jättenöjd med loppet och hade sprungit nästan hela.

Team Wängberg

Tanken med att ställa upp i årets Stockholm Marathon var att lungt och stilla jogga runt stan två varv och ha det bra. Nu blev det inte riktigt så, det var 4 grader varmt, regn och en blåst på 10m/s med byar som låg upp mot 16 m/s. Jag var lite tunt klädd och tänkte att det är lika bra att dra på i början och få upp värmen och sedan sänka farten men det blev mera att jag sprang så fort jag kunde för att komma i mål. Vid 25 km började jag känna att jag inte hade så mycket energi i kroppen utan farten sjönk rejält men jag slet mig i mål på 3:35:01 och är nöjd med det.

Igå blev jag intervjuad av EnköpingsPosten om loppet i Grekland och ultralöpning i allmänhet. De tog några bilder när jag sprang på grusvägen mot golfbanan. Jag tycker att artikeln blev bra, några siffror som blev lite fel men det är kul att bli uppmärksammad för löpningen. Se artikeln i PDF

Flög ner till Athen på onsdagen. När jag kom fram till hotellet ringde jag till Sven w. som hade åkt ner med ett tidigare plan och bodde på det hotellet där vi skulle möta upp arrangören på torsdagen. Vi gick ut och käkade middag och pratade om loppet och vad vi kunde förvänta oss från arrangören, Sven som har erfarenheter av Spartathlon berättade att Grekerna har lite annan syn på tider och information, vilket skulle visa sig stämma väl under dagarna som kom.

På torsdagen hämtades vi med buss för att åka till Kalmaki Beach hotel i Corinth. Det är ett hotell som ligger vid havet och har fina rum. Vid incheckningen visade det sig att vi var tre svenskar som skulle dela rum, jag Sven och Otto E men Otto dök inte upp förrän till frukost dagen efter, han hade kommit sent på natten och fått dela rum med en av danskarna.

Innan middagen på torsdagen var det nummerlappsutdelning och en kort information om loppet. Efter lite kaos med nummerlapparna fick vi lite information om loppet och vad vi kunde förvänta oss att få på loppets 20 Check points.

Efter middagen var det dags att gå och sova, jag brukar ha problem att sova dagen innan ett lopp men jag somnade som en klubbad oxe och vaknade först vid 07:00 ordentligt utvilad. Efter frukosten lämnade jag in mina 5 drop bags som skulle ut till Check points:en, i varje påse hadejag ett grundutbud med gel och Endurolytes-tabletter och i övrig var det vad jag behövde vid olika passager, pannlampa, jacka och t-shirt samt lite Cola och Ginger Ale.

Efter lunch åkte vi buss till antika arenan i Nemea för en kort ceremoni, det var några tal på Grekiska som översattes till Engelska och en orkester som spelade.
Vädret var molnigt och det var svårt att veta vad man skulle ha på sig vid start. Jag hade mitt VLK-linne och under det hade jag min tunna TEC-jacka.

Loppet startade och vi var 75 löpare som drog i väg på vår 180 km långa resa mot Olympia.  Samtidigt startade 60 löpare det 62 km lång loppet till Levidi.
Jag öppnade i ett väldigt lugnt tempo för att få kroppen att komma igång. Efter några kilometer kom vi fram till en kort men brant backe och där passade jag på att ta en gångpaus och lätta på trycket lite bakom ett träd. Framme vid första check point:en i Nemea 5,7 km fanns det både vatten och sportdryck, tog en mugg av varje och gav mig av. Någon kilometer  innan check point 2 kom jag ikapp Sven och Otto och vi växlade några ord om loppet och sedan släppte jag de vidare, tänkte att jag riskerade att springa för fort i början om jag hängde på dem.

En bit innan check point 3 kom jag ikapp dem igen och den här gången hängde jag med och det blev så att jag och Otto hade sällskap fram till ceck point 13.
Efter Check point 3 (20 km) kom första rejäla stigningen.

Utsikt från första berget

Min plan var att gå uppför och springa utför. När vi nådde check point 4 ringde jag Madelene och rapporterade hur det gick. Efter kontrollen kom det en kraftig uppförsbacke med grusigt underlag, det kändes rejält i benen och jag var tvungen att sänka farten för att inte bli trött. Efter det kom vi in på en grusväg som gick som en serpentin upp på berget. I det här läget var vi inte säkra på om Sven var före eller efter oss. Vid kontroll 5 (48 km) kom det fram en liten flicka och ville att jag skulle skriva något om loppet i hennes bok, svårt att komma på något sådär mitt i så det blev ”good race /jonas”. Nu började vi närma oss kvällen och vid kontroll 6 (54 km) hade jag lagt ut min jacka och pannlampa, jag hade redan från början en liten reserv lampa i midjeväskan om min drop bag hade kommit bort.

Glad som ett barn på cirkus

När vi kom fram till check point 7 i Levidi så hade det blivit mörkt. Här var det utlovat att det skulle serveras varm mat och jag blev först ganska besviken när det bara fanns en kastrull med spaghetti och inget annat. Plockade åt mig en tallrik och en yoghurt, när jag gick och satte mig var det en kille som stod vid ett bord som ropade på mig och han hade låda med grillspett som han bjöd på. Fantastiskt, grillspett och yoghurt, jag blev som ett barn som precis fått en godispåse. Efter maten var det dags att fylla på flaskorna och ladda fickorna för nu hade vi tävlingen längsta sträcka framför oss innan nästa check point, 22km. På natten var banan markerad med röda lampor och grön glow sticks, mycket lätt att hitta. När vi närmade oss nästa check point kom vi ikapp Sven och ett mycket kul möte, Sven och Otto kände inte igen varandra i pannlampans bländande sken utan diskuterade vägvalet på engelska innan de upptäckte vem de pratade med.

På väg mot check point 9 (97 km) kände jag mig lite stel i benen och när vi kom fram blev jag erbjuden massage vilket jag aldrig har testat under ett lopp tidigare, så med en kopp kaffe i handen fick jag massage av lår och vader, det kändes mycket bättre när vi gav oss i väg. check point 10 (105 km) hade jag planerat att passera på 14 timmar, jag passerade på 13:45. Nu hade vi en ny lång sträcka framför oss innan nästa check point. Straxt innan vi kom fram till check point 11 (124 km) hade det ljusnat i och det började bli varmare, vi hade en stjärnklar natt och dagen skulle blir helt molnfri. Nu började mina lår kännas väldigt trötta och vid check point 12 (127 km) fick jag en ny massage, efter det kändes det lite bättre ett tag men jag började få svårt att hålla samma tempo som Otto och när vi kom fram till check point 13 (136 km) sa jag att jag var tvungen att sänka farten för att orka hela vägen. Nu hade det börjat bli varmt och jag visste att jag skulle vara ute i värmen nästan hela dagen.

Efter check point 14 (139km) kändes det skönt att veta att jag hade mindre än ett maraton kvar till mål. Nu hade det börja dyka upp små ödlor på grusvägen som sprang undan ut i gräset när jag kom springande.  Efter check point 15 kom flodövergången, och när jag kom fram blev jag lite besviken för jag trodde att det skulle vara mera vatten, det var som en grusbädd man gick på ut i vattnet, sen blev det grus igen ett litet tag för att sen bli en lite djupare del man skulle passera. Jag valde att inte försöka skydda skorna eller strumporna utan klev i. Det var skönt att få svalka av fötterna lite. Efter några kilometer hade skorna torkat igen.

När jag efter jag hade passerat check point 17(160 km) försökte jag ta en tid på 100 miles (161km) jag passerade på cirka 23:15. NU hade jag mindre än 19 km kvar till mål men det kändes just då väldigt långt. Jag hade ont i låren och nu började jag känna av knäna efter all utförslöpning, bestämde mig för att gå den sista biten in till mål, gissade på att det skulle ta 3,5 timmar men det var inte så mycket att göra åt det. När jag passerade sista check point:en vid 175 km var jag trött men glad. Vid målgång var det många funktionärer, supporter och löpare som hejade på när jag kom i mål. Efter målgången fick jag en lagerkrans och gick ner i Olympia Stadion för att ta några bilder sen bad jag att bli skjutsad till hotellet. I bilen ringde jag hem och berättade för Madelene att jag hade gått i mål.

Trött och glad

Uppe på rummet duschade jag snabbt och sen stöp jag i sängen och somnade direkt, blev väckt av Sven 2 timmar senare för då skulle vi gå på middagen och prisutdelningen.

Det här är ett lopp som jag kan helt klart rekommendera, det går precis som vinter- och sommar-os vartannat år.

Imorgon flyger jag till Grekland. På fredag kl 14:30 (13:30 sv. tid) startar jag den 180 km långa resan från Nemea till Olympia.
Jag kommer att försöka att rapportera via telefon till Madelene så lägger hon upp det här på bloggen.
Loppets hemsida är http://www.aethlios.gr/portal/index.php?lang=en

Idag var jag hos läkaren för att få ett intyg inför Olympian Race i Grekland nästa vecka. Alla värden var bra och jag fick mitt intyg.
Nu börjar alla bitar att falla på plats. Till helgen ska jag börja packa och göra klart det sista med drop bagsen.

Från början var det planerat att jag skulle springa 3 mil hemma i Enköping idag, men Angelica var hemma hos farmor och farfar så jag var tvungen att åka till Stockholm och hämta henne. För att slippa att springa yttligare ett pass i motvind så passade jag på att åka till Ensta Krog och springa TEC-banan.

Det var en helt annan bana som mötte mig idag än vad löparna fick genomlida 14-15 arpil, det hade torkat upp rejält fanns bara lite blöt lera vid 8,5 km. Spåren från TEC är synliga på stigarna med intorkade fotspår.
Passet gick som väntat efter de 45 km igår, jag blev ganska trött sista 5 km.

En varmare och torrare miljö än i april

Christer Tinnerholm har skapat en riktig pärla i Uppland. Ett 45 km långt lopp mellan Uppsala och Enköping med markerad bana och  vätskekontroller, och allt är gratis.

Starten gick kl 11 och första kilometrarna springer man tillsammans genom Uppsala och när man kommer fram till banvallen är det fri fart. Första milen sprang jag tillsammans med Daniel Becker och Marus Aveholt, efter det ökade jag farten och efter vätskekontrollen vid 18 km hade jag kommit ikapp mina klubb kompisar Robert och Per, vi höll ihop resten av loppet. I Örsundsbro var det ganska mycket folk som stod och hejade. Efter Örsundbro tyckte jag att det blev ganska jobbigt att springa i motvinden, loppet går genom öppna åkerlandskap där det inte finns så mycket lä. Tyngsta biten var den så kallade ”Dödsrakan” som är en 1,5 km lång grus/sandväg i svagt motlut, idag blåste det rakt mot och en traktor plödje åker bredvid så det dammade rejält. Vid målgången sprang alla VLK:are över mållinjen samtidigt. Imorgon blir det ett långpass till sen börjar nedtrappningen inför Grekland.

Inför starten hade jag gjort en liten prioritetslista på hur jag skulle genomföra loppet.

1. Inte vara sliten i benen på söndagen.
2. Varje kilometer skulle kännas lätt.
3. Springa under 4 timmar.

Första milen är den som är jobbigast, mycket uppför och stigarna är ganska jobbiga. Kände på en  gång att jag var tvungen att ta det ganska lugnt för att inte trötta ut benen. Andra milen är lite lättare och den gick också 4 minuter snabbare.
Energimässigt gick det bra jag körde på gel och vatten fram till första vätskekontrollen vid 12, där fyllde jag på min flaska som jag hade Perpeteum-pulver i. Nästa vätskekontroll var vid 34 och där fyllde jag en flaska med vatten och Cola blandat. Funkade riktigt bra. När jag kom in på motionspåret 4 km från mål hade jag tre löpare framför mig, ökade farten lite men valde att gå i uppförsbackarna, men jag tog mig förbi alla 3. Jag kom in på 4:05:52. Jag hade lyckats med 2 av mina mål för dagen, men jag tror att om jag hade satsat på att gå under 4 timmar så hade jag inte lyckats med de andra 2 och det var viktigare.