Oförmåga att fatta beslut. Redan under fredagskvällen började jag fundera på om jag verkligen skulle åka till Stockholm och springa Vintermarathon, kände mig ganska trött efter en vecka i Nice och jag ville vara hemma med familjen. När jag vaknade på lördagsmorgnen så fortsatte jag fundera på om jag skulle åka, jag kanske kunde ta en runda hemma istället tänkte jag. När jag sedan kom till Stockholm var det väldigt nära att jag hoppade på tåget tillbaka hem igen men jag lyckades pressa mig att åka till starten.
När jag väl kom dit kändes det lättare, träffade på en del löpare jag känner och började få en känsla av att det skulle bli kul att springa.
Första halvan av loppet gick otroligt lätt, fick vid flera tillfällen tvinga mig själv att sänka farten för att orka hela vägen. Efter halva gick det lite trögare men det rullade på. När jag sprang ut på näst sista varet förstod jag att om jag höll upp farten så fanns det en chans att springa under 3:20. Sista varvet fick jag kriga lite för att hålla upp farten men det kändes helt ok ändå. Blev en rejäl spurt sista 200 m för att jaga ikapp en löpare framför. Kom i mål på 3:18:31. Grymt nöjd.