Tävlingsberättelse Olympian Race

Flög ner till Athen på onsdagen. När jag kom fram till hotellet ringde jag till Sven w. som hade åkt ner med ett tidigare plan och bodde på det hotellet där vi skulle möta upp arrangören på torsdagen. Vi gick ut och käkade middag och pratade om loppet och vad vi kunde förvänta oss från arrangören, Sven som har erfarenheter av Spartathlon berättade att Grekerna har lite annan syn på tider och information, vilket skulle visa sig stämma väl under dagarna som kom.

På torsdagen hämtades vi med buss för att åka till Kalmaki Beach hotel i Corinth. Det är ett hotell som ligger vid havet och har fina rum. Vid incheckningen visade det sig att vi var tre svenskar som skulle dela rum, jag Sven och Otto E men Otto dök inte upp förrän till frukost dagen efter, han hade kommit sent på natten och fått dela rum med en av danskarna.

Innan middagen på torsdagen var det nummerlappsutdelning och en kort information om loppet. Efter lite kaos med nummerlapparna fick vi lite information om loppet och vad vi kunde förvänta oss att få på loppets 20 Check points.

Efter middagen var det dags att gå och sova, jag brukar ha problem att sova dagen innan ett lopp men jag somnade som en klubbad oxe och vaknade först vid 07:00 ordentligt utvilad. Efter frukosten lämnade jag in mina 5 drop bags som skulle ut till Check points:en, i varje påse hadejag ett grundutbud med gel och Endurolytes-tabletter och i övrig var det vad jag behövde vid olika passager, pannlampa, jacka och t-shirt samt lite Cola och Ginger Ale.

Efter lunch åkte vi buss till antika arenan i Nemea för en kort ceremoni, det var några tal på Grekiska som översattes till Engelska och en orkester som spelade.
Vädret var molnigt och det var svårt att veta vad man skulle ha på sig vid start. Jag hade mitt VLK-linne och under det hade jag min tunna TEC-jacka.

Loppet startade och vi var 75 löpare som drog i väg på vår 180 km långa resa mot Olympia.  Samtidigt startade 60 löpare det 62 km lång loppet till Levidi.
Jag öppnade i ett väldigt lugnt tempo för att få kroppen att komma igång. Efter några kilometer kom vi fram till en kort men brant backe och där passade jag på att ta en gångpaus och lätta på trycket lite bakom ett träd. Framme vid första check point:en i Nemea 5,7 km fanns det både vatten och sportdryck, tog en mugg av varje och gav mig av. Någon kilometer  innan check point 2 kom jag ikapp Sven och Otto och vi växlade några ord om loppet och sedan släppte jag de vidare, tänkte att jag riskerade att springa för fort i början om jag hängde på dem.

En bit innan check point 3 kom jag ikapp dem igen och den här gången hängde jag med och det blev så att jag och Otto hade sällskap fram till ceck point 13.
Efter Check point 3 (20 km) kom första rejäla stigningen.

Utsikt från första berget

Min plan var att gå uppför och springa utför. När vi nådde check point 4 ringde jag Madelene och rapporterade hur det gick. Efter kontrollen kom det en kraftig uppförsbacke med grusigt underlag, det kändes rejält i benen och jag var tvungen att sänka farten för att inte bli trött. Efter det kom vi in på en grusväg som gick som en serpentin upp på berget. I det här läget var vi inte säkra på om Sven var före eller efter oss. Vid kontroll 5 (48 km) kom det fram en liten flicka och ville att jag skulle skriva något om loppet i hennes bok, svårt att komma på något sådär mitt i så det blev ”good race /jonas”. Nu började vi närma oss kvällen och vid kontroll 6 (54 km) hade jag lagt ut min jacka och pannlampa, jag hade redan från början en liten reserv lampa i midjeväskan om min drop bag hade kommit bort.

Glad som ett barn på cirkus

När vi kom fram till check point 7 i Levidi så hade det blivit mörkt. Här var det utlovat att det skulle serveras varm mat och jag blev först ganska besviken när det bara fanns en kastrull med spaghetti och inget annat. Plockade åt mig en tallrik och en yoghurt, när jag gick och satte mig var det en kille som stod vid ett bord som ropade på mig och han hade låda med grillspett som han bjöd på. Fantastiskt, grillspett och yoghurt, jag blev som ett barn som precis fått en godispåse. Efter maten var det dags att fylla på flaskorna och ladda fickorna för nu hade vi tävlingen längsta sträcka framför oss innan nästa check point, 22km. På natten var banan markerad med röda lampor och grön glow sticks, mycket lätt att hitta. När vi närmade oss nästa check point kom vi ikapp Sven och ett mycket kul möte, Sven och Otto kände inte igen varandra i pannlampans bländande sken utan diskuterade vägvalet på engelska innan de upptäckte vem de pratade med.

På väg mot check point 9 (97 km) kände jag mig lite stel i benen och när vi kom fram blev jag erbjuden massage vilket jag aldrig har testat under ett lopp tidigare, så med en kopp kaffe i handen fick jag massage av lår och vader, det kändes mycket bättre när vi gav oss i väg. check point 10 (105 km) hade jag planerat att passera på 14 timmar, jag passerade på 13:45. Nu hade vi en ny lång sträcka framför oss innan nästa check point. Straxt innan vi kom fram till check point 11 (124 km) hade det ljusnat i och det började bli varmare, vi hade en stjärnklar natt och dagen skulle blir helt molnfri. Nu började mina lår kännas väldigt trötta och vid check point 12 (127 km) fick jag en ny massage, efter det kändes det lite bättre ett tag men jag började få svårt att hålla samma tempo som Otto och när vi kom fram till check point 13 (136 km) sa jag att jag var tvungen att sänka farten för att orka hela vägen. Nu hade det börjat bli varmt och jag visste att jag skulle vara ute i värmen nästan hela dagen.

Efter check point 14 (139km) kändes det skönt att veta att jag hade mindre än ett maraton kvar till mål. Nu hade det börja dyka upp små ödlor på grusvägen som sprang undan ut i gräset när jag kom springande.  Efter check point 15 kom flodövergången, och när jag kom fram blev jag lite besviken för jag trodde att det skulle vara mera vatten, det var som en grusbädd man gick på ut i vattnet, sen blev det grus igen ett litet tag för att sen bli en lite djupare del man skulle passera. Jag valde att inte försöka skydda skorna eller strumporna utan klev i. Det var skönt att få svalka av fötterna lite. Efter några kilometer hade skorna torkat igen.

När jag efter jag hade passerat check point 17(160 km) försökte jag ta en tid på 100 miles (161km) jag passerade på cirka 23:15. NU hade jag mindre än 19 km kvar till mål men det kändes just då väldigt långt. Jag hade ont i låren och nu började jag känna av knäna efter all utförslöpning, bestämde mig för att gå den sista biten in till mål, gissade på att det skulle ta 3,5 timmar men det var inte så mycket att göra åt det. När jag passerade sista check point:en vid 175 km var jag trött men glad. Vid målgång var det många funktionärer, supporter och löpare som hejade på när jag kom i mål. Efter målgången fick jag en lagerkrans och gick ner i Olympia Stadion för att ta några bilder sen bad jag att bli skjutsad till hotellet. I bilen ringde jag hem och berättade för Madelene att jag hade gått i mål.

Trött och glad

Uppe på rummet duschade jag snabbt och sen stöp jag i sängen och somnade direkt, blev väckt av Sven 2 timmar senare för då skulle vi gå på middagen och prisutdelningen.

 

 

 

 

 

 

Det här är ett lopp som jag kan helt klart rekommendera, det går precis som vinter- och sommar-os vartannat år.

4 reaktion på “Tävlingsberättelse Olympian Race

  1. Marcus A

    Grattis igen som sagt var. Det är bara att lyfta på hatten till denna superprestation! Grymt bra. Vad blir det härnäst för tävling?

    Svara
    1. jonas Inläggsförfattare

      Det blir Stockholm Marathon nu till helgen. Men det blir en lugn tillställning, 3:45 kanske.

      Svara
  2. Pingback: Olympian Race 2016 | Jonas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *