Efter en traditionsenlig frukost med dopp i grytan, skinka och julmust gav jag mig ut på ett 13 km långt distanspass. Det var nästan vårkänslor i luften, 4 grader varmt och snön hade smält bort. Stackars barn som inte får någon vit jul.
När jag sprang längs Österleden mötte jag flera bilar med familjer på väg till något julfirande. Jag tror att de flesta funderade på vad det är för löpgalning som är ute och springer på julafton men jag tänkte det samma, vilken julfrid är det när man har något stressat, desperat i blicken när man är på väg mot julfirandet.

Nu ska jag fira en härlig jul med min härliga familj och mina föräldrar! GOD JUL!