Kategoriarkiv: Ultra

Skövde 6-timmars

Efter nästan 2 månaders problem med förkylning så var årets Skövde 6-timmar mer ett testlopp. Planen var att ta det lugnt och kanske försöka öka farten lite på slutet.
Jag och Madelene kom ner till Skövde på fredags kvällen och gick ut och åt den traditionsenliga pizzan. Logistikmässigt är loppet väldigt bra, loppet går i parken precis utanför hotellet. Det är bara att bära ut sin låda till varvningen och ställa sig på startlinjen. Kände mig laddad och var noggrann med att inte dra på vid startskottet. Efter ett drygt varv kom jag i kapp Sandra och sprang sedan med henne i 2 timmar. Vi höll oss runt 5:20-5:30 min/km. Efter det sprang jag ensam nästan hela tiden, det var vid några tillfällen jag sprang något varv med en annan löpare och pratade. Tyckte att tiden flög iväg och helt plötsligt var det knappt 2 timmars kvar. Hängde på mig mp3-spelaren och sprang runt och njöt. Hela kroppen kändes bra, benen började väl känna av att jag hade sprungit 4 men det var inte så farligt. Passerade 60 km när det var en dryg kvart kvar av loppet, bestämde mig för att avsluta över 63 km. Fick springa på rätt bra sista 5 minuterna men det kändes bra. Helt klart nöjd med dagen. Efter loppet var det middag på hotellet och prisutdelningar. Det sattes nytt svenskt rekord på damsidan med 80,1 km.

Nu blir det att få till träningen inför TEC. Har Ursvik ultra 45 km som ett litet test 1 april.

Återhämtning och följa Spartathlon

Lämna ett svar

Nu har det gått 2 veckor sedan Black river run. Den här veckan har jag kunnat öka upp distansen på löpningen lite. Springer mycket på känsla. Trots att det är återhämtning så ställde jag mig på startlinjen till Ledningslöpet mellan Surahammar och Skultuna i torsdags. Det lät för roligt för att hoppa över. 13 km grusväg i mörkret med pannlampa. Alla fick en reflexväst innan start. Sprang lugnt och kände mig rätt pigg hela vägen.

Nu under helgen har jag med spänning följt årets Spartathlon. 6 av 8 svenskar lyckades ta sig i mål. Jag gläds med de som kom till Sparta och lider med de som var tvungna att bryta. Jag har både brutit (2013) och gått i mål (2014) på den 246 km långa banan. I år var det väldigt många som lyckades ta sig i mål.

Black river run

Lämna ett svar

Ja, jisses, det har tagit några dagar att vakna till efter loppet och nu ska jag försöka sammanfatta min upplevelse.

Målsättningen var hög, jag ville klara A-kvalgränsen för Spartathlon nästa år. Tiden på 100 mile har skärpts till 16:48. Jag visste att det är på gränsen till att jag skulle klara av det. Gjorde upp en plan för jämn fart och en sluttid på 16:40. Tiden per varv var beräknad till 1:40.

För att lyckas hade jag tagit hjälp av Madelene som skulle sköta supporten på dagen, Christer som skulle supporta kväll/natt och vara pacer sista 2 varven. Kristian som skulle vara pacer varv 7-8.

Innan start var jag väldigt nervös och spänd. Vi kom till Västerås en dryg timme innan start. Pratade med andra löpare och fixade ordning lådan med energi och gav Madelene sista instruktionerna. Tanken var att hålla stoppen i varvningen så korta som möjligt. Jag hade 2 likadana vätskebälten med mig så att jag snabbt kunde byta till ett nytt bälte med sportdryck och gel.

Vid starten placerade jag mig långt fram så att jag inte skulle riskera att det blev trångt på stigarna i början. Starten gick och det var en grupp på runt 8 löpare som drog iväg i ett väldigt tempo. Jag hängde på till en början men kände att det gick alldeles för fort. Försökte hålla ner tempot så gott det gick. Grundplanen var att låta ta den tid det tar att ta sig genom stigarna första 4 kilometrarna och sen när det var mer lättlöpt köra i runt 5:45-tempo. När jag passerade andra vätskekontrollen ute på banan såg jag att jag skulle vara en 10 minuter för snabb på det första varvet. Hoppades på att Madelene hade hunnit förbereda nästa bälte. Det gick bra och jag gav mig ut på nästa varv.

Första 4 varven flöt på bra, jag låg cirka 20 minuter före schemat. Lite tråkigt i mellanåt då jag sprang mycket själv. Började räkna ner mot varv 7 då jag skulle få sällskap. På varv 4 kände jag mig lite seg men såg fram mot maten jag skulle få i varvningen. När jag kommer ut en bit på varv 5 så känner jag att jag börjar bli illamående. Ringer till Christer som nu har tagit över och säger till att jag inte vill ha mer sportdryck utan Ginger Ale och vatten istället. När jag kommer in i kontrollen får jag också en saltgrogg då jag har tagit för lite salt under dagen. Känns klart bättre när jag ger mig ut på nästa varv.

Varv 7 blir det lättare då kliver Kristian på som pacer och jag tycker att magen känns stabilare. Han lägger sig framför mig och håller upp tempot. Jag är inte så snabb genom skogen men sen när vi kommer ut på grusvägen så dras farten upp. Det är precis så att jag kan hänga på. Perfekt precis så jag vill ha det. På varv 8 blir jag tröttare, är framförallt väldigt trött i huvudet, det märks att det har gått åt mycket mental energi till att hålla fokus under loppet. Vi kämpar på men jag känner att jag tappar mot min sluttid.

När jag kommer in till varningen så är jag rätt slut och behöver fylla på mer lite mer energi innan jag ger mig ut. Christer är laddad och vill inte ge mig någon möjlighet att snika åt mig någon vila. Helt rätt vi är där för att springa. Han babblar på och jag svarvar enstavigt och otydligt. Är riktigt nere på botten och kämpar. När vi passerar första vätskekotrollen kännes det lättare ett tag men när jag kommer fram till backarna efter andra vätskekontrollen så segar jag ihop igen. Sista varvet är jag helt väck bara kämpar för att hålla mig springande. Stundtals går det riktigt bra men dalarna är djupa och backarna branta. Vid sista vätskekontrollen känner jag hur det svartnar till för ögonen men hinner komma igång innan jag svimmar. Säger till Christer att när vi kommer i mål finns det risk för att jag svimmar. Känner i backarna vid Rocklunda att jag inte har mycket kraft kvar. Är lite sur på mig själv att jag inte kan trycka på mer. När vi kommer ner för sista backen så släpper alla hämningar och jag pressar upp mig i 4:30-fart. Kommer in i mål och vill inte lägga mig ner på backen utan springer in i tältet och greppar en tältpinne. Står där framåt böjd till någon kommer fram med en stol till mig.

Sluttiden blev 17:15:53. Inte helt enligt plan men jag är grymt nöjd ändå. Jag gav allt, min support gav allt och det är det som räknas.

Glad efter målgång. Foto: Christer

Spartathlon 2015

Lämna ett svar

Förra veckan var det lottning för platserna till Spartathlon 2015. Jag fick en plats, dock valde jag efter viss tvekan att tacka nej. Det var inget lätt beslut men det känns som rätt beslut. Dels känner jag mig inte helt bra i foten ännu vilket gör att jag ligger under hälften av den träningsmängd jag brukar ha vid den här tiden. Jag räknar med att det kommer att ta cirka en månad till innan jag känner mig helt bra. Jag känner också att jag inte hinner med att göra den träningsmängden månaderna innan i år. Det hade också blivit så att jag hade fått ändra mina semesterplaner för i år för att kunna åka till Grekland.
Fördelen är att jag kan passa på att springa andra tävlingar som jag de två senaste åren har hoppat över för att kunna springa Spartathlon.

Jag är helt inställd på att springa nästa år. Förhoppningsvis kan jag få till två resor till Grekland 2016. Först Olympian race i maj och sen Spartathlon i september.

Hoppas på en till nästa år.

Spartathlon nu börjar det, hoppas jag, kanske om det går

Lämna ett svar

Har packat väskan och fixat ordning på alla prylar. Den stora frågan är, hur känns formen? Svaret är enkelt, uselt! Hade jag fått frågan för 1,5 vecka sen hade jag sagt att den var på topp och all träning har funkat bra. Men senaste veckan jag har dragits med en förkylning som har gått upp och ner. Hade bestämt mig för att inte åka. Men jag vill ge det en chans och för det krävs det att jag är på plats.

Det går att följa loppet på
http://www.spartathlon.gr/participants.html

Madelene kommer att uppdatera bloggen förutsatt att jag startar.

Träning och Bellmanstafett

Lämna ett svar

Träningen flyter på helt enligt plan. Jag känner att jag tar till mig träningen bra. Effekten av det just nu är att jag känner mig stark på långpassen och när jag går ner lite i fart kan jag bara ligga och rulla på utan större ansträngning.

I lördags var det Bellmanstafetten. En rolig tävling där alla kan vara med. Det finns elitlöpare som springer på 15 minuter och det finns en del som behöver en timme för att ta sig runt 5 km.
Vi hade ett lag bestående av släkt och vänner. Jag sprang förta sträckan på 20:50 och det var ungefär där jag hade räknat med att hamna. Roligast var min yngsta dotter som sprang sitt första 5 km-lopp, en bra insats på 25 minuter. Starkt av en 10-åring tycker jag.

Spartathlon närmar sig

2 svar

Idag är det 6 veckor kvar till start. Träningen har tagit en annan form nu. Det är inte samma kilometerknarkande som tidigare, visst det blir ganska många kilometer men varje pass har ett klart syfte och mål. Jag känner mig motiverad att köra varje pass. Det är en härlig känsla att sitta på jobbet och verkligen längta efter att få komma hem och köra passet.
Utrustningen till Spartathlon börjar bli klar. Jag har letat runt på nätet och lyckats få tag på ett par Mirage 2 skor.
Jag har anmält mig till Skogsmarathon i Gävle 30 augusti. I och med att det ligget i slutet på en mängdvecka kommer jag att använda det som långpass. Verkar vara en fin bana som löps i 2 varv.
Helgen innan ska jag springa 2 sträckor på Bellmanstafetten tillsammans med familj och vänner, ska bli riktigt kul.

Skövde ultrafestival 12-timmars

Lämna ett svar

Jag vet inte vad jag tänkte på när jag beställde en kebabpizza med extra vitlökssås och tryckte i mig hela pizzan 2 timmar innan start. Det tog 8 timmar av loppet innan min mage började kännas ok. Tur att man bara är en glad amatör.

Målet för loppet var att springa 120 km. Tanken var att gå ut i runt 5:40-fart. Jag höll straxt över 5:30 första timmarna. Redan efter en timme hade jag problem med att dricka. Dricka gick bra men det kom inte ut i kroppen, magen blev som en ballong. Tror att det har något med pizzan att göra.
En del av planen var att jag skulle springa en mil och sen gå ett varv. Redan vid 35 km fick jag gå ett varv var femte kilometer. Kände mig rätt matt och orkeslös. Dock lyckades jag hålla ihop det rätt bra så jag höll mig i rörelse. Jag hade räknat med att passera 100 km på runt 9:45 men det blev 10:55 istället. Efter 100 km passeringen gick jag 2 varv och drack Ginger Ale. Jag vet inte var kraften kom ifrån men helt plötsligt kändes allt väldigt lätt. Jag tänkte att om jag pressar på lite ska jag komma en bit över 110 km. När slutskottet kom hade jag sprungit 111 km och på det blev jag tvåa. Rätt nöjd med insatsen.
Häftigast var att se Torill krossa rekorden på 48-timmars.

Skövde 6-timmars

2 svar

Jag och Madelene kom inte ner till Skövde förrän 19:30-tiden på fredagen. Lastade in väskorna på rummet och mötte upp Jonas B i receptionen för att gå ut och äta. Vaknade ganska tidigt på lördagen och gick ner för att äta frukost. Redan vid frukosten känner man att det lopp på gång. Alla är lite spända och fokuserade. Efter frukosten var det dags att byta om och fixa ordning lådan med vätska och energi. Gjorde det enkelt för mig i år och hade bara lite gel, Resorb och cola med mig.
I år blev det den långa banan som är nästan 1500 meter. Vädret var fint dock lite väl blåsigt.
Härlig stämning vid starten, det märktes att det var första tävlingen för året för många. Jag hade sikte på att springa över 70 km och tänkte gå ut i straxt under 5 min/km. Jag hade sällskap med David första 15km och vi sprang på i lite för högt tempo men det kändes bra.
Straxt efter 2 timmar in på loppet börja min mage krångla lite, det blir ett panikbesök på toaletten. Efter det tappade jag lite fart och energi men tänkte att jag skulle hålla i så gott det gick. Hade svackor ungefär var tjugonde minut vilket gjorde att vartannat varv kändes bra. Hade släppt tanken på att nå 70 km men ville gärna slå mitt personbästa på 66,7 km. När det var 20 minuter kvar såg jag att om jag gav allt skulle jag nå 67 km. Sista 2 varven kramade jag ut vad jag hade och efter mätningen hade jag nått 67,12 km. Jag är helt klart nöjd med dagen, skulle gärna ha nått mina 70 km men jag höll ihop det så bra jag kunde och i och med att jag sprang längre än vad jag har gjort tidigare på 6 timmar måste jag vara nöjd.

Nu blir det en lite återhämtande vecka. Ska till Täby på lördag och kolla gå igenom banan inför kontrollmätning och passa på att springa ett par varv.

Mängdperiod

Lämna ett svar

Har precis avslutat årets första mängdperiod. Det blev 196 km på 9 dagar. Bästa passet var helt klart tisdagens 27 km. Stack ut precis efter det att solen hade gått ner, stjärnklart, behövde inte slå på pannlampan förrän jag kom in på skogsvägarna. Värsta passet var fredagens 18 km i regn och snöslask, det enda som drev mig framåt var att jag ville komma hem.

Nu väntar en vecka med lite mer fart i passen. Om mindre än 2 veckor är det dags för Skövde 6-timmars.

Från tisdagens pass. Ute på fälten mellan Grillby och Gåde