Under förra årets Spartathlon var det 35 grader varmt och det var endast 22% av löparna som kom i mål.

Jag har aldrig varit förtjust i värme tycker att det är skönt med skugga. Har också haft problem att springa när det är för varmt. Känns som att hela kroppen ska sprängas av värmen.
Jag vet att det här är något jag måste arbeta med och träna på för att nå målet i Sparta. Jag har delat upp det i två delar den fysiska påverkan och den mentala. Att värmeanpassa kroppen nu är inget jag har nytta av i september däremot kan jag arbeta med den mentala biten redan nu. Jag har funderat mycket och läst en hel del om hur jag ska hantera detta och det jag kom fram till är det här,

Jag har bestämt mig för att acceptera värmen rent av tycka om den, det är skönt att springa när det är riktigt varmt.
Jag ska inte bry mig om att det är varmt utan bara tänka på att jag ska dricka ordentligt, fukta ner huden för avkylning och hålla mig i skuggan när jag kan.

Nu när semestern har börjat kan jag springa mina pass mitt på dagen när det är som varmast för att öva på det här. När sedan hösten kommer och det blir svalare får jag fundera på hur jag ska lösa värmeanpassningen.

Här behövde jag inte tänka på värmen