Spartathlon 2017

Nu har det gått en vecka sedan starten på Spartathlon. Loppet som följer historien om Feidippides som sprang från Aten till Sparta för att be Spartanerna om hjälp vid kriget om Marathon år 490 f. kr. Legenden säger att han startade vid soluppgång i Aten och nådde Sparta innan solnedgången följande dag.
Loppet är 246 km och har en maxtid på 36 timmar och 400 anmälda löpare.

Dagarna innan loppet

Jag reste ner tidigt på onsdag morgon med drygt hälften av de 9 svenska deltagarna. Först incheckning på Oasis som skulle vara vårt hotell i Aten. Spartatlhon skiljer sig på många sätt från andra lopp, en av sakerna är att i startavgiften så ingår hotell med helpension under hela veckan.
Efter incheckningen gav vi oss iväg till Fenix hotel för att registrera oss och hämta ut kitet med nummerlapp och chip. Här blev det som vanligt lite struligt. Jag hade glömt mitt Medical certificate på rummet men hade mailat in det tidigare. Först skulle jag få gå och hämta originalet men sen fanns jag med på en lista över inskickade intyg så då gick det bra.

Startade torsdagen med en morgonpromenad efter vattnet. Efter frukost var det dags att packa det sista i drop bagsen som skulle lämnas in innan lunch. Alltid svårt att avgöra när man behöver olika saker.
På eftermiddagen kommer det upp en lapp i receptionen att frukosten på fredagen öppnar 05:45, problemet är bara att det är samma tid som bussarna till start kommer. Lite väl ont om tid för att äta. Pratar med receptionen men de kan inte göra något för deras personal kan inte börja tidigare. Hade redan planerat en egen frukost men ville gärna ha kaffe. Nu fanns det en vattenkokare på rummet så vi löste det med Nescafe.

På kvällen kom det obligatoriska informationsmötet. Det nya som kom upp var att de skulle beivra regelbrott med rött eller gult kort ( 3 gula gav rött kort).

Efter mötet tog vi en grupp bild som skulle till en artikel på Runnersworlds webb. Efter det blev det middag på stan. På kvällen förberedde jag det sista och packade väskan som skulle till hotellet i Sparta. Tidigt i säng men svårt att somna.

Start – Korinth (0-80 km)

Klocka 06 lämnade bussarna hotellet för att ta oss till starten vi Akropolis. Vädret var det bästa tänkbara. Det skulle bli dryga 20 grader och molnigt.
Sista halvtimmen var det en nervös längtan efter att får starta.
Klockan 07 var det så dags för start. Jag och Sandra hade planerat att springa ihop fram till Korinth. Det är en härligt känsla att springa genom rusningstrafiken i Aten kl 07 en fredagsmorgon.
Efter ungefär en mil svänger vi ut på motorvägen och en väldigt lång nedförsbacke. Vi håller ett lagom tempo runt 5:45.
Vid check Point 4 ha jag min första drop bag, mer Tailwind och Vitargogel. Fyller flaskorna och sen iväg.
Vi passeras maratondistansen på 4:15 där har jag lagt ner lite att äta i drop bagen.
Det är bra flyt i löpningen och i slutet av en del uppförsbackar passar vi på att gå några steg för att varva lite olika muskler.

Jag har sagt innan att min plan är att komma till Korinth på mellan 8:15 och 8:30. Vi kommer in 8:23 vilket är väldigt bra. Här har vi bestämt att äta ordentligt innan vi ger oss av igen. Vi har också bestämt att köra på tillsammans upp till Nemea 123 km.

 

Korinth – Sangas (80 -162 km)

Min drop bag saknades i Korinth så jag fick äta Grekisk yoghurt istället. Magen tyckte inte riktigt om det så jag var lite svagt illamående när vi gav oss iväg. Jag kunde springa men fick dra ner lite på tempot.
När jag passerar Check Point 27 (97 km) så känns det lite speciellt. Det var här jag bröt mitt första försök.
När vi närmar oss Nemea så känner jag att Sandra är mycket starkare än mig, Jag får kämpa lite för att hänga med. Säger till henne att det är dags att dela på oss. Vi hänger ihop till Nema, där träffar vi Alexander som hjälper oss med mat och drop bags. Vi går ut från Check pointen tillsammans men efter några hundra meter så släpper jag Sandra, jag vill gå ner maten ordenligt innan jag börjar springa. Illamåendet har försvunnit. Jag passar på att ringa hem till Madelene och berätta att jag har det bra och att jag har goda chanser att nå Sparta.

Lite mat i Nemea.
Foto: Sandra

Ute på vägen kommer jag i kapp en polsk löpare som börjar prata med mig på polska, jag försöker förklara att jag inte förstår ett ord men han fortsätter bara att babbla på. Efter ett litet tag lyckas jag springa ifrån honom.

Innan Nemea hade jag plockat upp min drop bag med reflexväst och vindjacka. Jag satte på mig reflexvästen när det blev mörkt men vindjacka behövde jag inte ännu.
När jag närmade mig backarna som leder upp mot berget över Sangaspasset så funderade jag på när det skulle bli kallt. Svaret blev när jag sprang under motorvägen precis innan checkpoint 47 som kallas Mountain base. När man klev upp på stigarna som skulle ta mig upp till toppen så regnade och blåste det. Trots jackan blev jag väldigt nerkyld. Toppen på berget nådde jag på 19:57. Vilket för mig är en hyffsad 100 miles-tid.

Sangas – Sparta

Tog mig så fort jag kunde ner för berget. Det var lerigt och halt på vägen ner. När jag hade kommit ett par kilometer utanför byn efter berget så började jag känna att jag fick tillbaka värmen i kroppen.
När jag kom till Nestani träffade jag Dina i kontrollen hon är från Grekland men pratar svenska. Fick höra att Ivan hade brutit och att Sandra var minst en kvart före mig. Åt en skål med potatis och gav mig iväg. Nu kommer en relativt platt sträcka på 30 km där det går att springa på rätt bra innan man kommer till Spartavägen. Jag passerade en hel del löpare på den här sträckan.
När man kommer till check pointen vid 195 km så börjar en lång uppförsbacke. När jag kommer in i kontroller ser jag Andreas liggande på asfalten. Jag visste inte om han hade brutit eller bara sov. Kollade på hans fötter och såg inget chip så jag antog att han hade brutit, vilket skulle visa sig att jag hade fel.
På stora vägen i mot Sparta var det väldigt obehagligt att springa. Det är mycket trafik och många bilar kör väldigt fort.
Blandade jogg och gång för att ta mig fram. När det var 15 km kvar får man vika in på gamla vägen och där är trafiken mycket bättre. Här blev jag också omsprungen av Tommy som hade legat bakom mig hela loppet.
Innan sista check pointen så var jag trött och sliten. Fick min sista drop bag som innehöll min svenska flagga.
Gick sista backen in i Sparta sen började jag springa. Helt klart en av de bästa målgångarna finns i Sparta. Hela stan står upp och applåderar när man kommer in.
Satte min hand på Leonidas fot på 33:25.

Fottvätt efter målgång
Foto: Alexander

Spartan Mile

För 2 års sen var det några svenskar som diskuterade vem som vars snabbast dagen efter loppet. Först skulle man springa 1 mile men sen kortades det ner till 400 m. Så var Spartan mile född.
I år väntades det flera löpare. Loppet spring barfota i underkläderna.

Spartan mile
Foto: Alexander

Medalj och diplom
Foto: Tobias

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *