Aros Marathon

För sjunde gången ställde jag mig på startlinjen till detta fantastiska lopp. I år var det en del nyheter. Christer och Pasi har lämnat över ansvaret till Per-Göran och Ida. Vi skulle också för första gången springa från Enköping till Uppsala. Jag har ju tyckt att det har varit perfekt att springa ”hem” varje år men så blev det inte i år. Det gör inte så mycket, roligt att testa banan åt ett annat håll.

Jag mötte upp Christer bakom regementet, han hade sprungit hemifrån Hallarby och skulle landa på 70 km för dagen. Vi joggade tillsammans de sista 5 km ner till starten vid Enavallen. Väl där var det kul att återse både nya och gamla löparkompisar.

Vi startade kl 10 och sprang gemensamt de första 3 km genom Enköping. När vi närmade oss regementet blev det ”fri” fart. Jag sprang ihop med Daniel Becker som hade planerat att öppna i 5:10-fart. När vi hade passerat E18 var det dags för grusgropen. Vi visste att det skulle bli minst en runda ner i gropen. Det blev det också och sedan mördarbacken upp. Jag sprang med Daniel och vi pratade om olika lopp som vi gjort och vill göra. När vi hade passerat vätskekontrollen hos Pasi började jag känna av värmen. Benen kändes helt ok men jag kände att jag kokade i kroppen. Försökte trycka i mig mer vätska och salt. När  vi var en 5 km från Örsundsbro sa jag till Daniel att jag skulle dra ner på farten lite. Han drog iväg tillsammans med Johnny som hade kommit ikapp oss.

När jag kom fram till Örsundsbro var jag rejält varm och törstig. Hällde några glas vatten över mig och hällde i mig Cola. Fyllde på mina flaskor och drog iväg. Som tur var hade halvmaratonlöparna startat ett par minuter före mig så det fanns en hel del ryggar att gå på.
När jag hade kommit ett par kilometer från Örsundsbro så skulle jag ta på mig mina solglasögon men upptäckte då att jag hade tappat dem. Troligtvis när jag hällde vatten över mig i Örsundsbro.

Efter Säva vid dryga 35 km började det gå tungt. Gick i skuggan för att kyla ner mig och sprang i solen. Efter golfbanan kom jag ikapp en löpare som sprang halva sträckan. Han var lika sliten som jag och vi slog följe ett tag.  Han berättade att det var hans första lopp och han hade gått ner över 20 kg de senaste 2 åren, imponerande tycker jag. Efter sista vätskekontrollen släppte han mig och jag drog iväg själv på den sista biten i mot målet i Ekeby. Jag var med i våras när vi testsprang sista biten så jag visste på ett ungefär hur banan skulle vara. När det var en dryg kilometer kvar kom sista stigningen i form av en trappa, därefter kunde man ana målet.

Som vanligt ett grymt bra arrangemang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *