68 km på Roslagsleden från Grisslehamn till Norrtälje med felspringsgaranti. Jag har haft som plan i flera år att springa loppet men i och med att jag tidigare har sprungit Stockholm Marathon veckan innan så har det inte blivit av. I år blev det ingen mara för mig så Jättelångt passade bra in i planeringen.
Jag plockade upp Christer vid kl 6 på morgonen och vi gav oss iväg till Norrtälje för att parkera bilen och ta bussen upp till starten i Grisslehamn.
Straxt efter nio på morgonen startade loppet. Jag så verkligen fram mot dagen, jag har hört många historier om loppet och framförallt om att det ska vara svårt att springa rätt hela tiden.
Fram till förta vätskekontrollen gick allt bra men när jag fyllde på vatten fick jag något i flaskan som smakade riktigt illa en blandning av metalisk och bärfissmak. vattnet kom lika fort upp som jag drack det.
Jag hade fyllt den andra flaska till med sportdryck så jag visste att jag skulle klara mig fram till nästa vätskestation.
Kände mig lätt illamående resten av dagen och hade svårt att dricka.
Min plan var att jag skulle ta det lugnt i skogspartierna och springa snabbare på vägarna. Tyckte att det flöt på bra men kände av att jag inte fick i mig tillräckligt med vätska. Efter tredje vätskekontrollen hörde jag att jag hade löpare bakom mig och såg att det var Christer och Daniel i sällskap med några andra löpare. Vi gjorde sällskap ett tag och det kändes skönt att slippa leta efter markeringarna själv. Efter fjärde vätska sprang jag och Christer fel in på en väg men som tur var hann vi inte mer än 200 meter in på vägen innan vi märkte att det var fel.
Jag och Christer försökte hålla upp farten på löpningen, det var ganska tungt för mig jag fick kramp i magen när jag försökte springa i lite högre tempo. Någonstans runt 52 km vek vi av från en väg in i skogen, då hade vi sprungit från de löpare vi hade sprungit med tidigare. När vi kom in skogen slog jag foten i en stubbe och föll. Jag klarade mig ganska bra, sa till Christer att han skulle springa för jag behövde gå lite efter fallet. Satte igång och sprang efter någon minut och spänningen magen hade släppt lite, jag vet inte om det var fallet eller om det var att jag gick lite.
Vid vätska 5 kände jag mig trött, skönt att få hälla lite vatten över huvudet. Fixade en flaska med vatten och Cola och sprang iväg. Efter någon kilometer kommer jag fram till en T-korsning och även fast det var en skylt som pekade höger så sprang jag åt vänster. Som tur var kom det en supporterbil och ropade på mig att jag var fel.
Det var riktigt skönt att gå i mål, tyvärr var jag inte så trött i benen som jag hade tänkt mig utan det var mer magen och huvudet som hade fått kämpa.
Kände mig lite besviken att jag inte hade nått mitt uppsatta mål men efter en dusch och lite mat så var jag rätt nöjd ändå.
