Det känns som att hela huset består av oavslutade byggprojekt. Det saknas lister i hallen, nytt vindskydd på uteplatsen, lite trall på framsidan och en del andra små saker. För att hinna med allt det har jag dragit ner lite på längden på veckans pass. Det blir en dubbel effekt, jag hinner vila benen lite och hinner klart med bygget.
Fick mina skor jag beställde förra veckan, Saucony Mirage 2. Helgens pass blir nog i dessa.

Nya skor Mirage

I samband med Aros Marathon fick P4 Uppland reda på att jag har planerat att springa Spartathlon och i tisdag var jag i Uppsala och gjorde en intervju som sändes i torsdags.
Det var ganska nervöst att prata i radion och jag tyckte det var svårt att beskriva en del av känsla och varför jag vill springa. Sen hör jag att jag säger fel siffror vid ett tillfälle.

Om ni vill lyssna finns inslaget <-här->

Det finns en tråd på jogg.se om hur långt man har kommit från Treriksröset mot Smygehuk. Det är 1572 km och idag har jag totalt fått ihop 1595 km och är nu på väg norrut igen.

Dagens pass blev 32 km blandat terräng, grusväg och asfalt. Jag har anmält mig till Jättelångt 68 km den 8 juni och tänkte väl försökar få till några pass i skogen tills dess.

I övrigt sitter jag framför datorn och följer våra svenska framgångar i 6-dagars och vm på 24-timmars.

Uppe innan tuppen, klockan ringde 04:45 och det var bara att kliva upp och äta frukost, ta en kaffe och fixa vätskebältet.
Jag var vid regementet straxt innan kl 6 och väntade några minuter för att se om Henrik, den andra löparen som skulle springa till starten i Uppsala dök upp. Vid 06:05 gav jag mig i väg. Vädret var riktigt fint och fåglarna kvittrade. Det är härligt att springa och bara höra ljudet av sina egna steg.
Efter 6 km passerade jag den berömda dödrakan, redan då kunde jag känna av vinden.

Dödsrakan

Löpningen flöt på och när jag hade passerat Säva och kom ner på banvallen igen kände jag en frisk medvind, det var ju inte så bra för jag visste att vi skulle få den mot oss på vägen tillbaka till Enköping.
Jag kom fram till slottet i Uppsala efter 4:20. Plockade ut väskan som Christer hade kört till starten och bytte t-shirt och åt lite kexchoklad och drack en Gainomax.

Ett par minuter innan start höll Christer en genomgång och sen bar det iväg mot Enköping. Min tanke var att försöka hålla mig runt 5:50 fart tillbaka till Enköping. Första milen gick ganska fort men sen slog jag av lite på farten. Det var gott om vätskekontroller och jag såg till att äta och dricka rejält vid alla kontroller. På en del ställen stannade jag lite längre än planerat. Uppe vid Varglyan efter 35 km stod jag och Christer och pratade med funktionärerna i 4 minuter sen gav jag mig av.
Jag tycker att förutom att jag slösade mycket tid i kontrollerna så fungerade löpningen bra. Kände att det fanns en hel del till att plocka ur benen. Sprang andra sträckan på 4:57.

Uppsala i sikte

Imorgon blir det ett rejält långpass. Jag ska springa Arosmarathon mellan Uppsala och Enköping. Som en extra krydda ska jag springa från Enköping till starten i Uppsala. Jag tänkte ta cykeln till målet vid regementet och sedan springa banan till starten. Det blir 45+45 km. Vädret ska vara fint imorgon och jag hoppas på att det inte blir för blåsigt.

Istället för att åka till Laxå och springa Munkastigen valde jag att springa en egen tur på Upplandsleden. Gick upp vid sju och åt frukost och fixade ordning prylarna jag skulle ha med mig. Vid åtta kom Madelene upp och skjutsade mig till Härjarö.
Jag visste inte riktigt hur långt det var hem, jag trodde att det skulle vara en bit över 50 km men det var inte mer än 47,5 km.

Första 8 km går på fina stigar efter Mälarens strand och sen viker leden inåt och ut på grus- och asfaltsvägar. Nästa gång leden gick in i skogen blev det mycket tuffare terräng många blöta partier och en hel del vindfällda träd som man fick ta sig runt.
Efter Veckholm kom det några ställen där ledmarkeringen var svår att följa och jag fick ägna en del tid att leta efter leden.
Det blötaste partiet var delen innan Bresand och fram till Gånsta, där var det ett par ställen jag var tvungen att springa genom vattnet för det fanns ingen väg genom. Nu var det inte mer än 10 km hemifrån så det gjorde inte så mycket.

Ett ställe där det fanns spång

Folk dumpar vad som helst i naturen

Gigantisk myrstack

I januari och februari hade jag bra flyt på träningen. Knäskadan i mars och TEC i april har gjort att träningen inte har blivit så strukturerad som jag velat utan det har mer blivit efter dagsform och hur mycket tid jag har haft.
Nu kommer jag att försöka att få lite ordning på torpet igen. En normalvecka för mig borde se ut ungefär så här

Måndag styrka
Tisdag fartlek
Onsdag distanspass 15-20 km
Torsdag backpass
Fredag vila eller alternativ träning
Lördag långpass 30 km
Söndag långpass  30 km

Kommer att lägga in veckor med mer mängd och minskad fart samt en lugnare vecka var fjärde vecka.

Nu till helgen blir det ett längre pass på lördag, då ska jag springa Upplandsleden från Härjarö till Enköping det blir runt 55 km.

Dödsrakan på Arosbanan

I år skulle jag testa på kombinationen att både vara tävlingsledare och springa loppet. Det gick inte riktigt som jag tänkte men mer om det lite senare.

Fredagen började med en hel del bilåkande. Från Enköping till Midsommarkransen för att hämta priser sen ut till Ekomiljö i Täby Kyrkby för att hämta nycklar till Ensta Krog och till slut till Ensta för att börja lasta ur bilen.

När jag kom till Ensta mötte jag Janne som visade mig en nytt vägval ut på cykelvägen. Efter ett tag dök Daniel Becker upp och vi började snitsla banan i närheten av Ensta i väntan på att Hyrtältet skulle dyka upp och börja montera vårt 10×15 m tält. Tältkillarna dök upp precis vid avtalad tid. Efter lite snack där gav vi oss av för att markera ut hela varvet. När vi hade passerat 7 km dök Jonas B upp i skogen han hade följt våra snitslar och hängde nu på oss runt resten av banan. Kul att gå där och prata om vad som väntade oss på lördagen.

Väl tillbaka vid Ensta mötte vi upp David som kom med laddningen av sportdryck från Hammer, det var lådor med Perpeteum och Heed. Efter urlastning åkte vi till Täby Centrum för att äta en mycket sen lunch

Efter det blev det montering av el och uppsättning av varvningen runt tältet. Vi fyra ringde Madelene och meddelade att hon var i Mörby. När jag hämtade henne passade jag på att åka till Jula för att handla lite mer lampor.

När jag var klar vid Ensta och gick ner till hotellet så var nummerlappsutdelningen i full gång där. Jag väntade på att Mikael Andersson skulle komma så att vi kunde rigga upp inför förläsningen vi skulle ha  i samband med middagen. Helt plötsligt kommer jag på att jag har glömt att köpa batterier till min pannlampa, det här är första tecknet på att jag inte har koll på mina grejer inför starten på lördagen.
När Mikael kom och vi började fixa med projektorn så visar det sig att de 200 sjukgymnasterna som ska ha middag i stora matsalen har ett liveband som ska spela och det är väldigt lyhört. Jag går och pratar med han som är restaurangchef och det visar sig att de ska ha en trubadur som spelar under deras fördrink och sen ska det inte spelas något medans dom äter. Schemat blir att vi äter under deras fördrink och sen har vi vårt föredrag. Det är bara det att om tar 200 personer och ger dom vin så för dom ganska mycket oväsen ändå.
Vi lyckas ändå att få höra en bra föreläsning om Mikaels Badwater ultramarathon.

Efter middagen är det dags för mig att gå upp på rummet och börja plocka ihop mina saker inför morgondagen. Jag fixar mina kläder och gör i ordning min låda med utrustning som jag ska ha i varvningen. Lägger mig och kollar på tv ett tag innan det är dags att försöka sova. När jag väl släcker och ska sova kommer alla tankar på loppet. Har jag markerat rätt? Sitter snitslarna på plats? Måste dra el till toan. Vem ska dela ut priserna? osv osv….
När jag väl lycks sluta ögonen och somna så snurrar bara de rödvita banden som vi har markerat banan med framför ögonen. Efter en timme slog jag på tv:n vilket brukar vara en garanti för att jag ska somna.
När klockan var 07:30 och det var dags för frukost så kanske jag hade fått ihop en och en halv timmes sömn dock inte sammanhängande.

Vid frukosten var det många löpare. Hotellet har en väldigt bra frukost och jag gick loss på min favorit, bacon och äggröra. Satt och pratade med Jonas B och Chris Mak. Chris är en löpare från Hong Kong som jag mötte på Olympian Race i Grekland förra året.

Efter frukosten tog jag min låda och gick upp till starten i Ensta. Där var det full aktivitet. Löparna började samlas och Mia styrde upp matkontrollen. Jag fixade med priserna och kollade av några saker som jag inte var säker på var klara.
Straxt innan 10 höll jag och David en kort genomgång för löparna och sedan var det dags att samlas utanför tältet för start.

Kl 10 sköt Reima startskottet och alla 150 löparna sprang iväg. Jag sprang ganska fort i början, kände att jag hade en del stress i kroppen som ville ut. När jag kom fram till korsningen efter 6 km visade det sig att några idioter hade slitit ner några att markeringarna så några löpare höll på att springa fel. Som är har vi många löpare som har sprungit banan tidigare som kunde styra dom andra rätt. Jag fick stanna till och fixa ordning markeringen.
Hela första varvet hade jag sällskap med Otto som jag sprang med i Grekland. Vid varvningen tog jag av mig en tröja för det hade börjat bli lite varmare. Efter 2 varv mötte jag Madelene och barnen men jag stannade inte så länge för jag kände att jag hade bra flyt och ville fortsätta springa. När jag kom till 7 km ringde jag och kollade om dom var kvar vid kontrollen och då fick jag höra att min föräldrar var där. Det blev ett stopp på ett par minuter. Jag låg cirka 10 minuter före mitt planerade schema. Jag hade gjort ett schema för en sluttid på 17:45.
Efter fjärde varvet började jag få sura uppstötningar och när jag drack brände det lite i halsen. Jag tror att det var stressen under veckan som kom fram lite.
Ungefär vid 6 mil kände jag att jag inte skulle springa alla 16 varv. Först tänkte jag att jag skulle spring 8 varv för att få ihop 50 miles men samtidigt ville jag ha några varv i mörkret så jag bestämde mig för att springa 100 km sen fick det vara bra. vid varv åtta började jag känna mig ganska dålig. Jag drog ner farten rejält och passade på att gå med andra löpare och höra mig för vad dom tyckte om loppet. Fick bara höra positiva saker.

Efter jag stannat och fått chipen bort klippta kände jag mig ändå nöjd men jag var väldigt trött och illamående. Tog mig ner till hotellet och duschade och la mig i sängen och somnade ganska fort.

På söndagen gick jag upp och åt frukost och sen gick jag upp till Ensta igen för att hjälpa till. Det är en härlig känsla att stå där och se hjältarna kämpa. Att få möta upp när dom går i mål och se och känna den glädjen. Att få se när andra lyckas med sina mål ger samma tårögda lycka som när man själv passerar mållinjen i ett lopp.

Straxt efter att 25 timmar hade passerat blev vi lite oroliga för en löpare som hade varit ute för länge på sitt sista varv vi fick också rapporter från andra löpare som sa att han såg väldigt sliten ut. En av funktionärerna gav sig ut med vätska och gel för att möta upp löparen och se till att han kom i mål.

Siste löpare i mål var vår långväga gäst Chris Mak från Hong Kong. Han kom in med ett stort leende på straxt över 29,5 timmar. Bernt hade gjort han sällskap på sista varvet och plockat in alla snitslar och skyltar.
Under tiden hade vi plockat ihop det mesta i kontrollen. Vid halv fyra kom Hyrtältet och började montera ner tältet.

Jag blev upphämtad och var hemma vid 18.

Ett stort tack till David, Mia, Reima, Peter, alla funktionärer, löpare, publik, sponsorer och alla boende i Täby som hejade på oss efter banan.

Helgens bästa händelse, Christer i mål på en tid långt under 24 h

Jag ser trött ut redan innan start
Foto: http://bloggaromtraning.se/marathonmia/

Nu börjar TEC närma sig. Vi har jobbat hårt med att röja bana från snö och is de senaste veckorna. Idag kändes  det som att läget är under kontroll och man kan springa banan i sommarskor. Har några platser som ska övervakas men det är inte mycket. Jag ska ut och springa ett varv med pannlampa på onsdag för att se att alla reflexer syns.

I går var jag i Kristinehamn för Angelica skulle på en mässa. Passade på att springa 20 km. Fint väder och mycket fin väg. Efter det blev det några längder på badet.

Var hos ortopeden i Uppsala i måndags för att kolla upp mitt knä som fortfarande gör ont efter vurpan i Skövde.
Läkaren konstaterade att jag hade en svullnad i framsidan av knät. Har fått voltraren-gel och tabletter som jag ska ta tills svullnaden gått ner. Jag ska inte springa på hårt underlag. Tänkte ta en veckas vila från löpningen för att vara säker på att det lägger sig.

Var dock ute i helgen och sprang 34 km men fick ont sista 5 km. Men en fin tur i bra väder.

Vår? Vinter? svårt att se skillnad