-regnet droppar på taken, endast ultralöparen är vaken. Det var den första tanken jag fick när klockan ringde kl 03:15 och det var dags att göra sig i ordning för dagens utmaning. Hotellet hade ställt i ordning en frukostpåse med smörgåsar, juice och yoghurt.

Efter frukost blev jag skjutsad upp till starten vid Brattlandsgården. Där mötte jag de andra åtta löparna. Vi fick en kort genomgång på vilken väg vi skulle springa och hur vätskelangningen skulle gå till. När starten gick var det en löpare som stack iväg i ett ganska högt tempo, jag la mig i mitt planerade tempo på 5:30 min/km. Första 27 km skulle vi följa E14 fram till Mörsil. Sträckan var ganska kuperad men backarna var inte så branta så det gick att hålla tempot. På vägen mot Mörsil mötte jag många bilar som var på väg till stafettstarten i Åre, många tutade och vinkade. Straxt innan Mörsil hade det inträffat en bilolycka, det var tre brandbilar på plats och de höll på att bärga en rejält kvaddad bil.

Efter Mörsil svängde vi vänster upp på en lite mindre väg som skulle ta oss upp till maratonpasseringen i Slåtte. Den här sträckan hade många långa backar. Jag tyckte att det rullade på bra, försökte att ta det lugnt i uppförsbackarna. I ett par av de brantaste backarna tog jag en gångpaus och passade på att få i mig lite nötter.

Första maran passerades på 4 timmar. Efter Slåtte fick jag en cyklist som skulle följa med mig och serva mig med dricka, vilken lyx med egen supportcykel.
Allting flöt på väldigt bra och det var kul att ha någon att prata med efter ha sprungit själv i 4 timmar. Det kändes som att det inte skulle bli några problem att gå under 10 timmar, aj va fel jag hade. Efter 65 km kom en rejäl nedförsbacke, där kände jag hur framsidan på låren började smärta ordentligt. När vi hade passerat växeln i Nälden var jag riktigt trött, jag tog en gångpaus och försökte få i mig mycket vätska och bullar. Jag började bli orolig över hur de sista 35 km skulle gå, jag började bli rejält sliten. Nu började det komma ut mer människor till växlarna vilket gjorde att jag hade något att se fram emot.

När vi kom till Krokom var det bara en halvmaraton kvar. Min följecyklist berättade att innan Ås skulle det komma ett parti med långa uppförsbackar och sedan skulle det vara utför till Östersund.  Jag fick slita för att ta mig uppför backarna men jag hade god hjälp av min följecyklist som peppade mig och gav mig små mål att se framemot. Efter Ås kom det ett par kilometer med nedförslöpning vilket mina lår inte var så sugna på. Nu började de snabbaste stafettlagen att springa om mig, det känns som man står stilla när man blir omsprungen av någon som håller 3:30-tempo medan man själv harvar på i 6:30.  När jag kom fram till Östersund kändes det som att jag inte skulle orka springa en meter till, precis innan mål var vi tvungna att göra en extrasväng genom en park för att få ihop 100 km. Efter rundan i parken sprang jag upp mot torget och målet, tror inte benen hade känts så lätta under hela dagen.

Imorgon går tåget till Östersund och st-Olav ultra. Jag har valt att starta i den tidigaste startgruppen på lördag morgon, starten går kl 05. Jag har bokat tåget hem kl 17:21. Om allt går som jag planerat ska jag hinna med och duscha och äta innan tåget går.

Jag lyckades bättre med att hålla en jämn fart men som vanligt blev det berg-o-dalbana på slutet.

I vanlig ordning glömde jag kameran.
Jag har fått låna några bilder av Lena M Johansson

Jag och Madelene lämnade av barnen hos deras mormor och styrde bilen mot Skövde. På vägen ner mötes vi av skurar med snöblandat regn.  På natten mellan fredag och lördag blåste det så rutorna på hotellrummet skallrade. Kändes inte som att det skulle bli bra väder på lördagen. Efter en rejäl frukost gick vi upp till starten, där träffade vi mina klubbkamrater från Västerås löparklubb.
När starten gick försökte jag att hålla min planerade fart på 11 km i timmen. Efter cirka 4 timmar fick jag min första känning av trötthet.  Fick i mig lite extra dricka och energi. Avslutade sista halvtimmen väldigt bra. Jag är väldigt nöjd med dagen, förra året gjorde jag ca 57,5 km så en viss förbättring kan jag skönja.
Madelene hade också en fin dag på banan. Hon gick 31 km på 6 timmar. Stark jobbat Madde, nu finns det inga gränser.

Jag hade som målsättning för dagen att springa 25 varv på den 2117 meter långa banan. Som vanlig så öppnade jag lite för hårt. Tanken var att försöka hålla ett 5:20-tempo men första milen gick på 49 minuter. Det var så härligt att springa i solskenet. Sista timmen var jag trött och började få lite ont i ryggen. Jag passerade första halvmaran på 1:46 och marathon på 3:48. Efter maratonpasseringen så sjönk farten en hel del och den sista milen körde jag i straxt över 6 min-tempo. Klarade 25 varv på 4:57:40 och blev tvåa av oss som sprang med nummerlapp.

Upp som en sol – ner som en pannkaka

Jag tänkte att jag skulle skriva ett långt inlägg om min upplevelse i Espoo men jag har inte haft tid. Kort kan jag säga att jag tyckte att det gick väldigt bra första halvan. Passerade 100 km på 11:20 och hade sprungit 105 km vid 12 timmar.  Hade ett klart sikte på 190 km.
Jag vet inte vad som hände med magen men nåt fel har jag gjort med vätskan och maten. Hade inga direkta problem med magen innan 13 timmars passeringen.
Men det kommer fler 24-timmars att ställa upp i och nu känner jag att jag har kapacitet att springa ganska långt.