Idag var det tidig uppstigning och iväg för att springa Bålsta-Skokloster tur och retur. Det är en runda jag har tittat på flera gånger men den har aldrig blivit av. Jag hämtade upp Christer och Anders. Pasi åkte ut till Varpsund och ställde bilen, där hämtade vi upp honom och sedan åkte vi till Bålsta.
Leden var inte så bra markerad utan vi fick leta efter markeringar i mellanåt. Löpningen var väldigt rolig på varierat underlag. Bäst var de fantastiska stigarna i skogen. Helt klart top 10 på min lista över fina löprundor.
Efter 22 km nådde vi Sånka camping där fyllde vi på våra vattenflaskor. Därefter blev det 5 km asfalt ner till Skokloster.
Vi gick på slottscafet och åt en räksmörgås och fikade lite. Det satt bra efter dryga 3 timmars löpning.
Efter lunchen var det dags att ge sig av hemåt. Det rullade på ganska bra vi tog det lugnt i uppförsbackarna. När vi kom till Varpsund efter 42 km stannade Pasi och Anders. Jag och Christer sprang de sista 8 km in till Bålsta. En mycket bra dag, helt klart en runda jag ska springa igen.
Kategoriarkiv: Löpning
Det finns annat än löpning
Veckan efter Stockholm Marathon har jag tagit det lugnt med löpningen. Jag har sprungit några korta rundor, mest för att känna hur kroppen känns efter maran. Den mesta tiden har gått åt till vårt altanbygge hemma.
I fredags kom mina föräldrar över till oss, det var dags för min mamma att få sin 65-års present. Vi hade bokat upp islandshästar till hela familjen. Min mamma tycker att ridning är bland det bästa som finns och hon såg fram emot att vi skulle rida tillsammans. Jag har länge velat prova på att rida islandshäst.
Det första jag slogs av när vi kom till stallet var att hästarna var inte så små som jag trodde. Hästarna ställdes upp på gården och vi blev tilldelade varsin häst och fick borsta och prata med dem.
När vi hade sadlat hästarna och suttit upp fick vi några korta instruktioner innan vi gav oss av. Vi red ut från gården och nedför en grusväg. Efter grusvägen säger ledaren till oss att vi ska korsa stora vägen. Det är en ganska vältrafikerad landsväg. Det gick bra att ta sig över vägen. Det enda som hände var att en busschaufför satt och hytte med näven åt oss. Vilken idiot!
Efter en bit på en grusväg gav vi oss ut på en åker där var det dags att få upp lite fart på hästarna och få testa på att tölta, det är islandshästarnas snabbgång. Jag tror dock att min häst mest kom upp i trav men det var häftigt att få känna på lite fart.
Efter ridningen gav vi oss av hem där vi hade en mycket trevlig middag.
Nu är det dags att få upp lite distans på träningen. Jag har anmält mig till ett 100 km-lopp 2 juli. Det är St olav-ultran från Undersåker till Östersund.
Imorgon ska jag och Christer T. springa Upplandsleden från Bålsta till Skokloster och tillbaka. Var och rekade idag och det kommer att bli en fin tur på ca 50 km.
Omotiverad Marathon
Idag var det dags för årets stora marathon-händelse, Stockholm Marathon. Jag har inte känt mig särskilt motiverad att springa maran. Den känslan har jag haft de två senaste veckorna. Har kört mina pass och det har känts ok, men jag har inte längtat efter maran som jag brukar. Sen blev det inte bättre av att min pappa hamnade på sjukhus med en lättare hjärtinfarkt.
Jag bestämde mig för att jag skulle leta upp en 3:30-farthållare och sedan ligga i rygg på denne under hela loppet. När starten gick såg jag ingen farthållare utan jag gav mig iväg och tänkte att det löser sig säkert. Jag sprang på i ett tempo som inte kändes allt för jobbigt. När jag kommer ner på Strandvägen efter 3 km upptäcker jag att 3:15-farthållarna låg precis framför. Jag slog av på farten och tänkte att jag skulle ta det lugnt tills 3:30-farthållaren dök upp. Men det gick inte, när jag kom ner på Söder Mälarstrand förstod jag att jag låg någon minut förre ”min” farthållare.
Men det rullade på och jag kände att jag inte behövde lägga allt för mycket kraft på att hålla den fart jag hade. När jag passerade Stadion och sprang ut på andra varvet kände jag viss oro för om jag skulle tappa mycket fart efter Djugården men jag tänkte att jag gör bäst i att inte öka utan rulla på och ta det lugnt i uppförsbackarna.
När jag svängde ut på Strandvägen efter Djurgården så tänkte jag att det hade gått bra. Nu kände jag att jag skulle ta 3:30. Efter ha passerat Västerbron och passerar 35 km så hade jag 5 minuter tillgodo. Med 7 km kvar förvånades jag över hur lätt det var att springa. Kanske har mina långturer gjort att jag är ganska härdad.
Jag vet hur gärna pappa ville vara med och titta på maran och speciellt målgången. När jag pratade med honom på morgonen var han inte säker på att han skulle få komma hem idag. Jag trodde inte att han skulle vara på Stadion så när jag svängde in på arenan kändes det lite vemodigt.
Jag la på en rejäl spurt in till mål. Passerade mållinjen på 3:26:20, min snabbaste marathontid hittils.
När jag kom ner på Östermalms IP efter målgången letade jag upp mina överdragskläder och tog fram telefonen och då såg jag att pappa hade ringt. Jag ringde upp och fick höra att han satt på Stadion och hade sett målgången. Vi mötes upp och jag fick skjuts ner till Centralen.
Nu väntar bastu, öl och Champions League. Det är jag värd.
Morgonjogg
I morse klev jag upp kl 7 för att hinna med dagens pass 13 km distans. När klockan ringde ville jag inte gå upp. Innan jag stack ut åt jag en banan och drack lite vatten. Första kilometern var ganska seg men sen släppte det.
Efter löpningen var det dags att åka till Stockholm och hjälpa en kompis med hans lägenhet. På kvällen har hela familjen varit och tittat på brasan vid Fanna IP.
Leva TEC-livet
Idag är det två veckor kvar till våren stora utmaning, Täby Extreme Challenge. Känner att mina tankar börjar att kretsa mer och mer kring loppet. Jag funderar på upplägg och utrustning.
Imorgon ska jag till Täby och springa tre varv på banan tillsammans med Marcus, Christer och Christers pacer Magnus. Det ska bli kul att få ventilera ut lite tankar kring loppet. Tror att Madelene inte är så intresserad att föra diskussioner kring tider och insmörjning av fötter.
Dagens pass blev riktigt bra. Jag har haft en lättare förkylning under vecka så jag har tagit det ganska lugnt. Planen från början var att jag skulle springa 25 km men sen drog vi iväg och köpte en cykel till Madelene så tiden rann iväg. Efter en sen lunch och lite vila drog jag iväg på en 19 km-runda bort mot Grillby men när jag var på väg tillbaka kändes det så bra att när jag kom hem sprang jag vidare ner runt Vattenparken, så totalt blev det 25 km.
Varvtider och bilder
64032 meter + 31395 meter
Jag och Madelene lämnade av barnen hos deras mormor och styrde bilen mot Skövde. På vägen ner mötes vi av skurar med snöblandat regn. På natten mellan fredag och lördag blåste det så rutorna på hotellrummet skallrade. Kändes inte som att det skulle bli bra väder på lördagen. Efter en rejäl frukost gick vi upp till starten, där träffade vi mina klubbkamrater från Västerås löparklubb.
När starten gick försökte jag att hålla min planerade fart på 11 km i timmen. Efter cirka 4 timmar fick jag min första känning av trötthet. Fick i mig lite extra dricka och energi. Avslutade sista halvtimmen väldigt bra. Jag är väldigt nöjd med dagen, förra året gjorde jag ca 57,5 km så en viss förbättring kan jag skönja.
Madelene hade också en fin dag på banan. Hon gick 31 km på 6 timmar. Stark jobbat Madde, nu finns det inga gränser.
Våren
Idag var jag hemma för att Angelica skulle få sin tandställning. Gick upp vid kl 07 och möttes av -10 grader och strålande sol. Åt frukost och skjutsade Madelene till tåget och Felicia till skolan. När jag kom hem så bytte jag om och sprang 13 km i solskenet. Nu känns det verkligen att det går åt rätt håll med våren.
Efter löpningen var det dags att åka till tandläkaren. Angelica visade verkligen prov på uthållighet. I 2,5 timmar låg hon i tandläkarstolen. Första timmen hade hon en fjäder som tvingade isär läpparna så att tandläkaren skulle komma åt ordentligt. Nu har hon ett rejält järnstaket med gummisnoddar och annat.
Sportlovsvecka
Om förra veckan var väldigt seg så har den här börjat bättre. Igår blev det 14 km distanspass på morgonen från jobbet runt Djurgården och tillbaka. Idag körde jag 13 km i Enköping innan maten.
Vi hade en riktigt härlig helg nere i Stockholm och jag känner att jag har laddat upp för en vecka med många pass. Jag har planerat att springa varje dag den här veckan med distanser mellan 13 och 19 km.
Om en och en halv vecka är det dags för Skövde 6-timmars. Det är den sista tävlingen innan TEC och blir sista riktigt långa passet innan de 16 milen i april. Jag räknar med att springa mellan 65 och 70 km. Det som är roligast med tävlingen är att Madelene ska vara med. Det är hennes första 6-timmars.
Seg vecka
Efter förra veckans förkylning så bestämde jag mig för att korta ner den här veckan. Istället för 110 km så blev det 60 km. Ett mycket klokt beslut, det har känts segt hela veckan. Jag har slitigt varje pass. Dagens 25 km kändes helt ok men sista 10 km var jobbiga. Nu väntar en trevlig kväll i Stockholm och en möjlighet att ladda om inför nästa vecka.