Jag vet inte vad jag tänkte på när jag beställde en kebabpizza med extra vitlökssås och tryckte i mig hela pizzan 2 timmar innan start. Det tog 8 timmar av loppet innan min mage började kännas ok. Tur att man bara är en glad amatör.

Målet för loppet var att springa 120 km. Tanken var att gå ut i runt 5:40-fart. Jag höll straxt över 5:30 första timmarna. Redan efter en timme hade jag problem med att dricka. Dricka gick bra men det kom inte ut i kroppen, magen blev som en ballong. Tror att det har något med pizzan att göra.
En del av planen var att jag skulle springa en mil och sen gå ett varv. Redan vid 35 km fick jag gå ett varv var femte kilometer. Kände mig rätt matt och orkeslös. Dock lyckades jag hålla ihop det rätt bra så jag höll mig i rörelse. Jag hade räknat med att passera 100 km på runt 9:45 men det blev 10:55 istället. Efter 100 km passeringen gick jag 2 varv och drack Ginger Ale. Jag vet inte var kraften kom ifrån men helt plötsligt kändes allt väldigt lätt. Jag tänkte att om jag pressar på lite ska jag komma en bit över 110 km. När slutskottet kom hade jag sprungit 111 km och på det blev jag tvåa. Rätt nöjd med insatsen.
Häftigast var att se Torill krossa rekorden på 48-timmars.

Jag och Madelene kom inte ner till Skövde förrän 19:30-tiden på fredagen. Lastade in väskorna på rummet och mötte upp Jonas B i receptionen för att gå ut och äta. Vaknade ganska tidigt på lördagen och gick ner för att äta frukost. Redan vid frukosten känner man att det lopp på gång. Alla är lite spända och fokuserade. Efter frukosten var det dags att byta om och fixa ordning lådan med vätska och energi. Gjorde det enkelt för mig i år och hade bara lite gel, Resorb och cola med mig.
I år blev det den långa banan som är nästan 1500 meter. Vädret var fint dock lite väl blåsigt.
Härlig stämning vid starten, det märktes att det var första tävlingen för året för många. Jag hade sikte på att springa över 70 km och tänkte gå ut i straxt under 5 min/km. Jag hade sällskap med David första 15km och vi sprang på i lite för högt tempo men det kändes bra.
Straxt efter 2 timmar in på loppet börja min mage krångla lite, det blir ett panikbesök på toaletten. Efter det tappade jag lite fart och energi men tänkte att jag skulle hålla i så gott det gick. Hade svackor ungefär var tjugonde minut vilket gjorde att vartannat varv kändes bra. Hade släppt tanken på att nå 70 km men ville gärna slå mitt personbästa på 66,7 km. När det var 20 minuter kvar såg jag att om jag gav allt skulle jag nå 67 km. Sista 2 varven kramade jag ut vad jag hade och efter mätningen hade jag nått 67,12 km.  Jag är helt klart nöjd med dagen, skulle gärna ha nått mina 70 km men jag höll ihop det så bra jag kunde och i och med att jag sprang längre än vad jag har gjort tidigare på 6 timmar måste jag vara nöjd.

Nu blir det en lite återhämtande vecka. Ska till Täby på lördag och kolla gå igenom banan inför kontrollmätning och passa på att springa ett par varv.

Det kommer att finnas liveresultat på
http://topptid.no/results/resapp/race/1005

Och live tv på
http://www.ustream.tv/channel/bislett-24-hour-indoor-challange

För er som inte kan hålla er finns det lite klipp från förra året

http://www.youtube.com/watch?v=2Lf910pt69U

Nu skulle jag ha skrivit ett långt inlägg om hur allt har varit under loppet. Men nu blir det inte riktigt så. Hade mycket bra flyt i träningen fram till augusti sen fick jag en förkylning som inte riktigt ville släppa. Kändes bättre i början av september men veckan innan jag skulle åka till Grekland blev jag förkyld igen. Bestämde mig först på måndagen för att åka över huvud taget.

Jag hade två roliga dagar innan loppet tillsammans med övriga svenskar. Det var en del fix innan med drop bags, registrering och informationsmöten.

Det kändes mäktigt att stå nedför Akropolis och se dagen gry. Sen kom startskottet och loppet började. Vi sprang genom rusningstrafiken på Atens gator och i varje korsning stod en polis och stoppade trafiken. Jag passerade maran på 4:26 vilket var sex minuter sämre än vad jag hade planerat för, men tyckte att det kändes bra ändå. Någon gång efter 50 km började jag känna att luftrören var påverkade och jag fick svårare att andas. Försökte på olika sätt ta reda på vad det kunde vara om det inte var förkylningen som påverkade men det blev bara värre. När jag passerade Korinth vid 80 km var jag bara 10 minuter från maxtiden och jag blev bara långsammare. Vid checkpoint 27 (97 km) var jag precis på tiden. Jag valde där att stanna och jag fick skriva under ett formulär och lämna in nummerlapp och chip.

Nu började bussresan från helvetet. Jag ingick i de första åttio som bröt och skulle köras ut till ett hotell som ligger 6 mil utanför Sparta men först skulle vi åka in till Sparta och hämta väskorna. Vi kom till Sparta vid 01 på natten och då blev det tjafs på vissa löpare som ville ha ett rum i Sparta. Vi kom fram till vårt hotell kl 04 på morgonen och då upptäckte jag att min väska inte hade kommit med bussen. Jag hade bara kläderna som jag hade sprungit i. Fick besked att min väska skulle komma på morgonen men det kändes inte så trovärdigt, och mycket riktigt fanns det ingen väska på morgonen. Jag fick istället åka in till Sparta och hämta den. Fördelen var att jag fick ett rum i Sparta och möjligheten att umgås med de andra svenskarna.

Dagarna efter loppet var det först gemensam lunch i Sparta och sen middag i Aten. Den enda fråga som ställdes mellan löparna var ”Did you finish?” och nästa år ska jag svara ”Yes”

Tack alla som har stötta mig och hjälpt mig.