Med tanke att använda det som ett snabbdistanspass anmälde jag mig till Bålstaloppet. Det är ett trevligt lopp på nationaldagen med 2,4 km för barn och 8,7 km för vuxna. Felicia sprang 2,4 och hoppades på att placera sig bra i år igen, förra året vann hon sin klass. I år gick det inte riktigt lika bra, har ingen koll på hennes placering men inte etta i alla fall.

Hmm, en update, när jag kollar resultatet visar det sig att Felicia vann sin klass. Det hade blivit något strul med tidtagningen.

Vi startade 5 minuter efter barnen och det var ny bana i år. Innan loppet hörde jag att det skulle vara några rejäla backar under loppet. Jag hade bestämt mig att ta det försiktigt i uppförsbackarna för att spara benen och dra på lite utför. Hade lite svårt att hitta en bra rytm i löpningen är inte van att springa så här fort. Efter 5 km började jag känna av pollen lite och fick lite torrhosta som höll i sig resten av loppet. Från 6 km och in i mål var det en kille som jag sprang ganska jämt med han sprang om uppför och jag sprang om utför. Trodde att jag hade sprungit ifrån honom men precis när vi passerade mållinjen var vi axel mot axel. Ser fram emot resultatlistan för att se vem som kom först.

Team Wängberg

Ser lite sliten ut efter målgång

Nu har det varit tyst här på bloggen i nästan två veckor. Det har varit mycket med bygge, jobb, 40-årskalas och träning.
Träningen flyter på, jag har de senaste två veckorna minskat ner passen inför Jättelångt.
På torsdag ska jag och Felicia springa Bålstaloppet. Felicia springer 2,4 km och jag 8,7. Det blir ett bra sista snabbpass innan helgen. Vädret ser ut att bli bra på lördag växlande molnighet och inget regn. Det ska bli grymt kul att springa.

Det känns som att hela huset består av oavslutade byggprojekt. Det saknas lister i hallen, nytt vindskydd på uteplatsen, lite trall på framsidan och en del andra små saker. För att hinna med allt det har jag dragit ner lite på längden på veckans pass. Det blir en dubbel effekt, jag hinner vila benen lite och hinner klart med bygget.
Fick mina skor jag beställde förra veckan, Saucony Mirage 2. Helgens pass blir nog i dessa.

Nya skor Mirage

I samband med Aros Marathon fick P4 Uppland reda på att jag har planerat att springa Spartathlon och i tisdag var jag i Uppsala och gjorde en intervju som sändes i torsdags.
Det var ganska nervöst att prata i radion och jag tyckte det var svårt att beskriva en del av känsla och varför jag vill springa. Sen hör jag att jag säger fel siffror vid ett tillfälle.

Om ni vill lyssna finns inslaget <-här->

Det finns en tråd på jogg.se om hur långt man har kommit från Treriksröset mot Smygehuk. Det är 1572 km och idag har jag totalt fått ihop 1595 km och är nu på väg norrut igen.

Dagens pass blev 32 km blandat terräng, grusväg och asfalt. Jag har anmält mig till Jättelångt 68 km den 8 juni och tänkte väl försökar få till några pass i skogen tills dess.

I övrigt sitter jag framför datorn och följer våra svenska framgångar i 6-dagars och vm på 24-timmars.

Uppe innan tuppen, klockan ringde 04:45 och det var bara att kliva upp och äta frukost, ta en kaffe och fixa vätskebältet.
Jag var vid regementet straxt innan kl 6 och väntade några minuter för att se om Henrik, den andra löparen som skulle springa till starten i Uppsala dök upp. Vid 06:05 gav jag mig i väg. Vädret var riktigt fint och fåglarna kvittrade. Det är härligt att springa och bara höra ljudet av sina egna steg.
Efter 6 km passerade jag den berömda dödrakan, redan då kunde jag känna av vinden.

Dödsrakan

Löpningen flöt på och när jag hade passerat Säva och kom ner på banvallen igen kände jag en frisk medvind, det var ju inte så bra för jag visste att vi skulle få den mot oss på vägen tillbaka till Enköping.
Jag kom fram till slottet i Uppsala efter 4:20. Plockade ut väskan som Christer hade kört till starten och bytte t-shirt och åt lite kexchoklad och drack en Gainomax.

Ett par minuter innan start höll Christer en genomgång och sen bar det iväg mot Enköping. Min tanke var att försöka hålla mig runt 5:50 fart tillbaka till Enköping. Första milen gick ganska fort men sen slog jag av lite på farten. Det var gott om vätskekontroller och jag såg till att äta och dricka rejält vid alla kontroller. På en del ställen stannade jag lite längre än planerat. Uppe vid Varglyan efter 35 km stod jag och Christer och pratade med funktionärerna i 4 minuter sen gav jag mig av.
Jag tycker att förutom att jag slösade mycket tid i kontrollerna så fungerade löpningen bra. Kände att det fanns en hel del till att plocka ur benen. Sprang andra sträckan på 4:57.

Uppsala i sikte

Imorgon blir det ett rejält långpass. Jag ska springa Arosmarathon mellan Uppsala och Enköping. Som en extra krydda ska jag springa från Enköping till starten i Uppsala. Jag tänkte ta cykeln till målet vid regementet och sedan springa banan till starten. Det blir 45+45 km. Vädret ska vara fint imorgon och jag hoppas på att det inte blir för blåsigt.

Istället för att åka till Laxå och springa Munkastigen valde jag att springa en egen tur på Upplandsleden. Gick upp vid sju och åt frukost och fixade ordning prylarna jag skulle ha med mig. Vid åtta kom Madelene upp och skjutsade mig till Härjarö.
Jag visste inte riktigt hur långt det var hem, jag trodde att det skulle vara en bit över 50 km men det var inte mer än 47,5 km.

Första 8 km går på fina stigar efter Mälarens strand och sen viker leden inåt och ut på grus- och asfaltsvägar. Nästa gång leden gick in i skogen blev det mycket tuffare terräng många blöta partier och en hel del vindfällda träd som man fick ta sig runt.
Efter Veckholm kom det några ställen där ledmarkeringen var svår att följa och jag fick ägna en del tid att leta efter leden.
Det blötaste partiet var delen innan Bresand och fram till Gånsta, där var det ett par ställen jag var tvungen att springa genom vattnet för det fanns ingen väg genom. Nu var det inte mer än 10 km hemifrån så det gjorde inte så mycket.

Ett ställe där det fanns spång

Folk dumpar vad som helst i naturen

Gigantisk myrstack