Författararkiv: jonas

Årets första 100+ vecka

Nu är årets träning igång. Sprang 2 långpass den här helgen med fokus på att hålla ner farten. På lördagens pass försökte jag hålla mig runt 6 min/km och inte snabbare än 5:45. Märkte att jag efter cirka 23 km började tappa tempo och var tvungen att hålla koll på klockan. När jag sen fick upp farten igen var det nära att jag sprang för fort. Fick ihop 100 km den här veckan. Har satt som årsmål att ligga på runt 400 km per månad.

Har satt i 4 st bestgrip-dubb i mina slitna Mirage-skor. Känns som att det räcker så länge det inte blir blankis.

Äntligen snö

Äntligen snö

2013 Året då det skulle hända

Har dragit på att skriva årets sammanfattning, tycker att det är roligare att läsa andras än att skriva min egen.
2013 var året jag hade tänkt mig springa över 200 km på 24-timmars och ta mig igenom Spartathlon. Inget av det lyckades jag med. Klart att jag är lite besviken. Spartathlon kunde jag inte göra så mycket åt för att försöka att pressa kroppen med förkylning är bara dumt.
När det gäller 200 km på 24-timmars krävs det nog ett par lopp till innan jag är där. Måste få till en ”bra” dag för att det ska gå.

På vägen till mina mål har jag fått uppleva en massa fin löpning. Många härlig långpass, i januari sprang jag tillsammans med Västeråslöpare Enköping-Västerås. Christer lyckades få ut mig på långfärdsskridskor det blev 65 km på Mälaren.
I februari var det dags för Espoo 24-timmars, det blev en lyckad resa fick ihop 171 km. Skövde 6-timmars i mars tog jag som ett träningspass, trodde att jag skulle vara mer sliten efter Espoo men trots ett fall där jag slog upp knät fick jag ihop 65 km. Roligast var dock att få göra tävlingen tillsammans med Madelene, hon fick ihop 33 km. April var som vanligt uppbokad av TEC. Tanken var att jag skulle springa 100 miles men jag klev av efter 100 km, hade inte sovit något natten innan för jag var så stressad över arrangemanget. Fick ändå glädjas åt alla löparna som lyckades där. Aros Marathon i början av maj är klart ett av de roligaste loppen. Jag tog tillfället att få många mil i benen och sprang från Enköping till starten i Uppsala, det blev 90 km den dagen. Det blev en del uppmärksamhet kring min löpning och jag blev intervjuad i radio Uppland om min satsning mot Spartahlon.
Juni lyckade jag klämma in 3 lopp. Första loppet var Bålsta loppet, tuffa 8,7 km runt Bålsta. 2 dagar senare var det dags för Jättelångt 68 km, fick det tufft med magproblem redan efter en mil, fick använda den tjocka delen av pannbenet men jag tog mig i mål. Tredje loppet blev Runrundan, jag hade vunnit en startplats så jag tänkte ta det som bra fartträning, en halvmara på 1:35 är jag nöjd med.
I juli åkte jag till Lindesberg och sprang 6-timmars där, målet var 70 km men redan efter en halvtimmes löpning i värmen förstod jag att det inte skulle gå, joggad in på 61 km.
Roligaste turen på hela året var när jag och Christer sprang Östfora-Härjarö 112 km på natten i slutet på juli. Vi fick slita en del men minnet av att springa i månskenet sitter kvar.
Augusti skulle bli min rejäla mängdmånad inför Sparta. Nu blev det inte så, började med en rejäl förkylning samtidigt som jag jobbade 12-timmars pass inför en leverans. Förkylningen ville inte riktigt släppa och jag tror att det var den som hängde med in i september och förstörde mina chanser att klara Spartathlon.
Under oktober hade jag svårt att komma tillbaka till träningen motivationen var inte på topp. Sprang dock ett härligt pass från Sundbyberg till Enköping på 73 km. Vintermarathon i november skulle bara vara ett långpass inför Bislett, nu gick det lite fortare än planerat och jag fick slå av på farten för att spara benen, joggade in på 3:21.
Bislett 24-timmars skulle bli hämndens lopp där jag skulle springa minst 200 km. Nu blev det inte så utan problem med kramp i magen fick mig att ge upp.
I December blev det inte mycket struktur på löpingen, avslutade dock månaden med Årets sista långpass runt norra Stockholm. Trevligt sällskap och skön löpning.

Om någon vecka så har jag klart planeringen för 2014. Det jag vet just nu är att det blir två resor till Grekland.

Målet nästa år

Målet i år

 

 

 

 

Länge sen sist

Efter Bislett blev jag rejält förkyld. Det tog 12 dagar innan jag kunde ge mig ut och springa igen. Som tur var hann jag bli frisk till Lucialöpingen på TEC-banan. Det var häftigt att komma till Ensta och upptäcka att det var över 30 löpare där som väntade. Vi körde traditionsenligt 3 varv med glögg och pepparkakor mellan varje varv.

Under december vilar jag ganska mycket och springer bara på känsla. Ska vara med på årets sista långpass runt norra Stockholm till helgen. Med tanke på det varma vädret finns det nog möjlighet till deltagarrekord. Efter nyår är det dags att samla ihop sig inför utmaningarna 2014.

Lucia på TEC-banan

Lucia på TEC-banan

2,3 m/s lätt bris

Tog det mycket lugnare i helgen än vad jag från början hade planerat. VLK körde train and run från Eskilstuna som jag hade tänkt att springa men jag hittade ingen buss som passade till tåget i Västerås. Hade ingen lust att sticka hemifrån innan kl 06. Det blev ett kortare pass hemma på dryga 24 km. Efter det blev det en tur till Örebro för att lämna äldsta dottern hos en kompis till henne. Planen var sen att hon skulle ta tåget hem på söndagen men det var fullt på alla avgångar så det fick bli en tur till för att hämta hem henne. Det blev ingen löpning alls på söndagen för jag hade en del att fixa på huset.

Om 11 dagar ska jag dra som en lätt bris genom kulverten under Bislett. Jag ser fram emot loppet med en skräckblandad förtjusning. Det ska bli grymt kul men samtidigt ska jag pressa ut allt jag har i kroppen. Det finns en hel vinter att vila på så det är bara att köra på max.

Runt o runt o runt.....

Runt o runt o runt…..

Inför Bislett

Nu är det mindre än 4 veckor kvar till årets sista tävling, Bistlett 24-timmars. Det ska bli grymt spännande. Det är inte direkt någon upplevelse att springa 24 timmar i kulverten under Bislett stadion, det är mer en inre resa, en kamp mot sig själv. Jag hoppas att jag kan göra bättre ifrån mig än vad jag har gjort på mina andra tre försök på 24 timmars.

Uppladdningen sista veckorna består av Vintermarathon i Stockholm nu på lördag, jag kommer inte att gå för fullt utan satsar på en tid straxt under 3:30. Helgen efter bjuder Västerås Lk på Train And Run. Vi tar tåget till Eskilstuna och springer till Västerås cirka 50 km. Efter det blir det nedtrappning.

I helgen som gick fick  jag in 3 bra pass varav ett var jag nere på Enavallen och sprang en mil på tartanen för att vänja fötterna och benen.

 

Runt o runt o runt.....

Runt o runt o runt…..

Ultrapass Sunbyberg-Enköping

Jag pendlar varje dag till Stockholm och när jag sitter på tåget ser jag gångvägar, grusvägar och annat och tänker där vill jag springa. Under de senaste veckorna har jag genom tågfönstret planerat en rutt från Stockholm till Bro. Fixade med kartor och en liten roadmap som jag kunde följa. På fredagskvällen plockade jag ordning mina prylar för att kunna sticka till tåget som gick 07:51 på morgon. Tanken var att ta tåget in till Stockholm och sen bli upphämtad av min snälla fru när jag kom fram till Bro. Dock blev vår yngsta dotter sjuk under natten så planerna fick raskt ändras. Först tänkte jag att jag skulle springa ett längre pass runt Enköping men sen bestämde jag mig för att åka in till Sundbyberg och springa hemåt Enköping.

I Sundbyberg var det bara att slå på klockan och börja springa. Jag skulle hålla mig på västra sidan av järnvägen fram till Spånga. Passerade Solvalla och snart var det dags för första bron för dagen. Det var skönt väder regnet låg inte långt bort men enligt prognosen skulle det inte börja regna förrän efter Bålsta.

När jag kom fram mot Tensta var det dags att byta sida igen. En lång gångbro går över järnvägen. När jag kom över på andra sidan tog jag min första gel en Maxim drinkgel, inte god. Framme vid Barkarby station bytte jag sida igen. Nu sprang jag in på byggområdet för det nya järnvägsspåret.
I Jakobsberg stannade jag för att handla fika, tyvärr fanns det inget kaffe i affären så det blev en päron Mer och en bulle.
Straxt innan Kallhäll var det dags att springa över en bro igen sen kom en fin tur längs vattnet. Efter Kungsängen sprang jag på små traktorstigar som var riktigt hala med mina Mirage. Helt plötsligt halkar jag och vrider till nacken, kraftig smärta i området som jag har haft problem med senaste tre veckorna. Min naprapat som har gjort ett så bra jobb med att få ordning på det här kommer inte bli glad.

Nu var det dags att springa den tråkigaste delen från Bro till Bålsta. Det finns knappt någon vägren och bilarna kör en bra bit över 70 km.
När jag kommer in i Bålsta kommer det en löpare från Bålsta Ik upp bredvid mig och vi börjar prata. Han hade precis börjat sitt långpass för dagen. Jag hade planerat att äta en hamburgare till lunch på Sibylla och medans jag åt stack han i väg på en extra runda och sen möttes vi upp på vägen mot Krägga. Fick trevligt sällskap i 10 km, pratade mycket ultralöpning.

När jag hade 15 km kvar började jag känna av musklerna runt nacken. Tror att mycket av problemen var att jag började bli lite kall. Fick sänka farten och ta gångpauser för att massera nacken.

Totalt blev det 74 km på 7:54. Känslan av att vara pigg i benen när man kommer hem efter 7 mil är härlig. Om det här håller i sig kommer det att gå mycket bra på Bislett.

Spökhus i Spånga

WP_000450

Lång gångbro vid Tensta

WP_000453

Ny bro i Kallhäll

 

 

Resten av året

Efter urladdningen i Grekland som inte blev någon urladdning har jag tagit det ganska lugnt med träningen, jag har låtit andra saker gå före. Jag hade planerat in 2 veckors löpvila efter Spartathlon. Nu behövdes inte det för att kroppen skulle återhämta sig så jag har sprungit 3-4 pass i veckan.

För en vecka sen drabbades jag av en inflammerad kota i nacken. Trodde först att jag hade fått en rejäl nackspärr efter att ha säkrat yngsta dottern under hennes klättring men när det inte hade släppt helt på 5 dagar gick jag till naprapaten som gjorde en rejäl undersökning. Nu har jag fått behandling i nacken och det har gått tillbaka. Jag får träna som vanlig så länge det inte ger någon smärta.

Nu är det bara 2 race kvar för året. Andra november är det dags för vintermarathon. Sprang det förra året och trots att jag hade lite svårt med motivationen i början av loppet tyckte jag att det var ett kul lopp.
sista helgen i november ska jag springa Bislett 24-timmars. Det ska bli grymt kul. Det är ett stort svenskt startfält med många av den svenska eliten på plats. Jag har satt upp ett mål för loppet som jag kommer att avslöja efter loppet.

Efter Bislett börjar laddningen inför nästa år. Jag har gjort en grov plan med lopp jag vill springa. Ska tillsammans med familjen bestämma vilka lopp det blir. Det som är säkert är att jag ska till Spartathlon.

 

Målet nästa år

Målet nästa år

Spartathlon

Nu skulle jag ha skrivit ett långt inlägg om hur allt har varit under loppet. Men nu blir det inte riktigt så. Hade mycket bra flyt i träningen fram till augusti sen fick jag en förkylning som inte riktigt ville släppa. Kändes bättre i början av september men veckan innan jag skulle åka till Grekland blev jag förkyld igen. Bestämde mig först på måndagen för att åka över huvud taget.

Jag hade två roliga dagar innan loppet tillsammans med övriga svenskar. Det var en del fix innan med drop bags, registrering och informationsmöten.

Det kändes mäktigt att stå nedför Akropolis och se dagen gry. Sen kom startskottet och loppet började. Vi sprang genom rusningstrafiken på Atens gator och i varje korsning stod en polis och stoppade trafiken. Jag passerade maran på 4:26 vilket var sex minuter sämre än vad jag hade planerat för, men tyckte att det kändes bra ändå. Någon gång efter 50 km började jag känna att luftrören var påverkade och jag fick svårare att andas. Försökte på olika sätt ta reda på vad det kunde vara om det inte var förkylningen som påverkade men det blev bara värre. När jag passerade Korinth vid 80 km var jag bara 10 minuter från maxtiden och jag blev bara långsammare. Vid checkpoint 27 (97 km) var jag precis på tiden. Jag valde där att stanna och jag fick skriva under ett formulär och lämna in nummerlapp och chip.

Nu började bussresan från helvetet. Jag ingick i de första åttio som bröt och skulle köras ut till ett hotell som ligger 6 mil utanför Sparta men först skulle vi åka in till Sparta och hämta väskorna. Vi kom till Sparta vid 01 på natten och då blev det tjafs på vissa löpare som ville ha ett rum i Sparta. Vi kom fram till vårt hotell kl 04 på morgonen och då upptäckte jag att min väska inte hade kommit med bussen. Jag hade bara kläderna som jag hade sprungit i. Fick besked att min väska skulle komma på morgonen men det kändes inte så trovärdigt, och mycket riktigt fanns det ingen väska på morgonen. Jag fick istället åka in till Sparta och hämta den. Fördelen var att jag fick ett rum i Sparta och möjligheten att umgås med de andra svenskarna.

Dagarna efter loppet var det först gemensam lunch i Sparta och sen middag i Aten. Den enda fråga som ställdes mellan löparna var ”Did you finish?” och nästa år ska jag svara ”Yes”

Tack alla som har stötta mig och hjälpt mig.