Jag och Christer kom fram till Hofors lite mer än en timme innan start vilket gjorde att vi hade ganska gott om tid att gå igenom kartorna och ställa ordning utrustningen. Första momentet var en kort orientering runt tävlingscentret med 5 kontroller som fick tas i valfri ordning. Det var lätt, i och med att vi hann titta var kontrollerna låg.

Efter det var det orientering på cykel, här var vårt första vägval, vi valde att ta den kortaste vägen vilket var en ganska teknisk stig. Jag fick leda cykeln på flera ställen. De två följande kontrollerna var lättare, de låg nära grusvägen. Fjärde kontrollen låg vid skidbacken, vi valde att ta oss över backen.

Nästa del var orientering till fots, och det var här allt började gå fel. Vi hade jättesvårt att hittta till första kontrollen, vi kom in i ett område runt en motorbana där det gick stigar åt alla håll och alla verkade inte vara med på kartan, till slut så gav vi oss bara av i en riktning mot en grusväg. Vi nådde vägen och var hur glada som helst, det var bara det att det inte var rätt väg. Tyvärr är vi ganska duktiga löpare båda två så vi gav oss iväg åt helt fel håll, efter en femhundra meter svängde vi in på en stig och där märkte vi att vi var fel, vi lyckades dock ganska snart att hitta rätt och det blev en kilometer extra på en grusväg. Nu var det bara grusväg kvar att springa ner till kanoterna så vi höll ganska god fart.

När vi kom fram till kanoterna fick vi höra att vi låg först, jag blev väldigt förvånad men tänkte att om vi hade haft problem så kan de andra lagen också haft det.
När vi var på väg att skjuta i kanoten ropade en funktionär och  frågade var våra cyklar var. Vi blev helt ställda, efter ett litet tag gick det upp för oss att vi hade valt fel karta vid växlingen, istället för karta 2 hade vi orienterat efter karta 3, snacka om rookiemisstag.

Nu var det dags för en del snabba bestlut, fram med karta 2 och konstatera var kontrollerna låg. Det blev en löpning tillbaka till samma område vi hade haft problem i tidigare. Tyvärr rikerade vi att bli diskade för att vi hade tagit konrollerna i felordning men samtidigt ville vi genomföra tävlingen. När vi sprungit ett tag kom nästa katastrof. Jag gjorde en rejäl vurpa, slog upp knät och höften. Det kändes inte så fartligt först utan vi sprang på ett litet tag men min vad drog ihop sig, jag vet inte om jag slog i den i fallet eller om jag sträckte nån sena. Efter att ha gjort ett par försök att springa sa jag till Christer att det här kommer inte att gå utan att jag ville bryta. Vi gick tillbaka till cyklarna vid skidbacken och anmälde till en funktionär att vi bröt.

Det här var en rikigt kul tävling så länge den varade. Jag har lärt mig en massa saker som jag kommer att ha användning för i andra tävlingar. Det var kul att tävla i lag och tillsammans ta beslut.