Förra helgen sprang jag för fjärde gången Olympian race 180 km mellan Nema och Olympia i Grekland. Loppet går varje OS år.

Loppet är av all inclusive karaktär. I anmälan ingår förutom loppet, all transport från Aten, hotell och mat.
En del av de sju svenskarna som deltog i loppet åkte samtidigt som mig från Arlanda. På hotell Stanley samlades de flesta internationella löparna för transport till ett hotell strax söder om Korinth. Kul att återse många som jag har träffat både på det här loppet och på Spartathlon.
Framme på hotellet hann vi med incheckning, hämta ut nummerlapp, informationsmöte och middag men en del dötid i mellan innan det var dags att gå och sova.
På fredagen fanns det en del förberedelser att göra. Vi packade våra drop bags och lämnade in dem. Jag hade 9 st med mestadels sportdryck och gel.
Loppet startar inte förrän 14:30 så vi hade en del tid att äta och vila.
Vid kl 13 så var det dags att ta bussen till start. Innan det var dags att starta var det en kort guidning av antika arenan i Nemea.

Varje gång har jag förbättrat min tid loppet, senast sprang jag på 23:28 och i och med att jag brukar förbättra mig mer dryga timmen så hade jag satt målet till dryga 22 timmar.

Som vanligt innan start är jag lite spänd och det var en härlig känsla att få börja springa. Fösta 20 km är ganska lätt löpta men jag höll ett öga på klockan för att inte springa för fort. Det var varmt och när jag kom till check Point 3 straxt innan första stigningen så började jag känna av värmen. Försökte kyla ner mig med vatten och fyllde på flaskorna.
Vid check Point 4 (33 km) kände jag mig överhettad och förstod att jag måste börja hantera värmen. Slog av lite på farten uppför, solen skulle gå ner om några timmar och det var bättre att var pigg då.

Till check Point 7 (61 km) kom jag på samma tid som gången innan. Jag åt mat och förberedde mig på den en mil långa stigningen upp till toppen.
Det gick rätt segt i början innan maten hade lagt sig till rätta i magen. Tidigare år har jag haft sällskap av någon svensk löpare på den här delen och jag märkte nu att det var svårt att själv hålla upp drivet i steget. Försökte så gott det gick men jag tappade nästan 20 min till nästa check Point.

Natten flöt på bra men jag förstod att det skulle bli svårt att springa snabbt det här året. Redan vid soluppgången började det bli varmt och vid klockan 9 var det redan jobbigt i värmen. Nu  var det ett parti där kontrollerna ligger nära varandra så det var lätt att komma åt vatten att kyla sig med. När jag passerade check Point 15 så hade jag bara ett par kilometer kvar till flodövergången. Jag längtade så efter att få sätta ner fötterna i kallt vatten. Vid övergången var det lite svårt att se var jag skulle men det löste sig. Dock höll jag på att bli påhoppad av 2 hundar som var nere vid vattnet. De började gå efter mig och när jag vände mig om så visade de tänderna och var på väg mot mig. Jag tog upp en kraftig pinne som låg på backen, höjde den och gick mot hundarna som då drog som en avlöning.

Efter nästa check Point kom ett långt parti med tuffa backar, riktigt jobbigt i värmen och jag kunde bara tänka på den glass jag skulle köpa i Check Point 17. På vägen dit blev jag stoppad av ett par funktionärer i en bil som frågade hur jag mådde, sa att jag tyckte det var varmt men att det gick bra. De såg inte lika övertygade ut. Framme vid check Pointen blev jag väl omhändertagen och jag förstod att de var lite oroliga för mig. Åt min glass och funderade på hur jag skulle klara nästa 12 km som jag vet är helt exponerade för solen. Fick då höra att det skulle finnas lådor med vatten utställda var tredje km.
Jag försökte räkna ut vilken sluttid jag kunde få och såg att jag måste springa på lite för att kunna komma in under 25 timmar.

Vid sista check pointen hämtade jag ut min flagga, hade då 50 minuter på mig att ta mig 5 km för att komma i mål under 25 timmar.
Efter 24:44:58 så klev jag mycket sliten över mållinjen.