Nu skulle jag ha skrivit ett långt inlägg om hur allt har varit under loppet. Men nu blir det inte riktigt så. Hade mycket bra flyt i träningen fram till augusti sen fick jag en förkylning som inte riktigt ville släppa. Kändes bättre i början av september men veckan innan jag skulle åka till Grekland blev jag förkyld igen. Bestämde mig först på måndagen för att åka över huvud taget.

Jag hade två roliga dagar innan loppet tillsammans med övriga svenskar. Det var en del fix innan med drop bags, registrering och informationsmöten.

Det kändes mäktigt att stå nedför Akropolis och se dagen gry. Sen kom startskottet och loppet började. Vi sprang genom rusningstrafiken på Atens gator och i varje korsning stod en polis och stoppade trafiken. Jag passerade maran på 4:26 vilket var sex minuter sämre än vad jag hade planerat för, men tyckte att det kändes bra ändå. Någon gång efter 50 km började jag känna att luftrören var påverkade och jag fick svårare att andas. Försökte på olika sätt ta reda på vad det kunde vara om det inte var förkylningen som påverkade men det blev bara värre. När jag passerade Korinth vid 80 km var jag bara 10 minuter från maxtiden och jag blev bara långsammare. Vid checkpoint 27 (97 km) var jag precis på tiden. Jag valde där att stanna och jag fick skriva under ett formulär och lämna in nummerlapp och chip.

Nu började bussresan från helvetet. Jag ingick i de första åttio som bröt och skulle köras ut till ett hotell som ligger 6 mil utanför Sparta men först skulle vi åka in till Sparta och hämta väskorna. Vi kom till Sparta vid 01 på natten och då blev det tjafs på vissa löpare som ville ha ett rum i Sparta. Vi kom fram till vårt hotell kl 04 på morgonen och då upptäckte jag att min väska inte hade kommit med bussen. Jag hade bara kläderna som jag hade sprungit i. Fick besked att min väska skulle komma på morgonen men det kändes inte så trovärdigt, och mycket riktigt fanns det ingen väska på morgonen. Jag fick istället åka in till Sparta och hämta den. Fördelen var att jag fick ett rum i Sparta och möjligheten att umgås med de andra svenskarna.

Dagarna efter loppet var det först gemensam lunch i Sparta och sen middag i Aten. Den enda fråga som ställdes mellan löparna var ”Did you finish?” och nästa år ska jag svara ”Yes”

Tack alla som har stötta mig och hjälpt mig.