Distans 25,5 km @5:48 min/km
Väder 14 grader, regn och mulet vind 3 m/sek
Idag var det lite segt att ge sig ut. Det regnade ganska mycket och jag var stel i låren. Det var svårt att få upp värmen och det tog 4-5 km innan stelheten släppte i låren. Jag höll ner tempot idag i och med att jag har ett 60km-pass i morgon.
Nu väntar en kväll med familjen.
Distans 25,5 km @ 5:36 min/km
Väder växlande molnighet, 21 grader, nästan vindstilla
Idag var planen att sänka tempot för att låta kroppen vila lite. Nu blev det inte så för mitt tåg hem var en timme sent idag. Jag försökte hålla ner farten men samtidigt ville jag hem. Tog gångpauser i några backar.
Nu har jag gjort över hälften av veckans pass. Jag ser fram emot lördagens ultrapass har bara en 25 km runda kvar.
Jag har passerat några andra gränser idag, sprungit över 1500 km i år, 200 km den här månaden, 100 km den här veckan. Mer ska det bli.
En negativ sak som jag märkte idag är att jag saknar familjen. Det låter lite konstig för vi bor under samma tak. Men jag hinner inte träffa dom nästan. Jag är antigen på jobbet, ute och springer, duschar eller sover.
Jag får kompensera det nästa vecka.
Distans 25,5 km @ 5:26 min/km
Väder växlande molninghet 21 grader vind 4 m/s
Veckan bästa pass hittills. Det flöt på väldigt bra. När jag satt på mitt försenade tåg var jag inte lika övertygad. Det har varit en stressig dag, tåget försenat och regn. Men när jag hade bytt om och gick ut sken solen.
Imorgon blir det lite lugnare fart. Ska återhämta mig lite inför helgens ultrapass.
Distans 26,3 km @5:30 min/km
Väder soligt, 20 grader, vind 5m/s
Idag hade jag möjlighet att springa på morgonen innan jobbet. Jag sprang långa varvet på Stockholm Marathon. Jag startade från jobbet vid 7:15 och sprang ner till Torsgatan. Det blev en fin tur. Det var skönt ute på Djurgården där det inte var så mycket gående, cyklister och bilar. Stressade människor på väg till jobbet tar inte så mycket hänsyn. Imorgon väntar 25 km runt Enköping.
Distans 25,5 km @ 5:22 min/km
Väder: soligt, 23 grader, vind 7m/s
Efter två dagars vila var jag pigg när jag kom ut. Det gick lite fort första kilometrarna, det var nog stressen från dagen som gjorde det. Bra att ta lärdom av det och se till att man är lugn när man sticker ut. Det jobbigaste idag var motvinden som var ganska kraftig. Nu är det bara att packa väskan för morgondagens löpning. Det blir det långa varvet på Stockholm Marathon.
Jag har vilat från löpningen i 2 dagar och gjort en massa annat skoj. Jag och Felicia var och tog årets första dopp i Kofsan. Det var rikigt skönt att få svalka sig i värmen.
Den här veckan som kommer ska jag testa att springa 25 km varje dag mån-fre och på lördag blir det ett ultrapass på 60 km och sen avslutar jag söndagen med 30 km. Jag är mycket intresserad av att springa en flerdagars ultra, där man springer 45-90 km om dagen i en vecka eller två. Jag vill testa hur jag reagerar på den belastningen som det är att springa långt flera dagar i rad.
Om mitt test faller väl ut ska jag hitta något lämpligt lopp nästa sommar.
Idag var det tidig uppstigning och iväg för att springa Bålsta-Skokloster tur och retur. Det är en runda jag har tittat på flera gånger men den har aldrig blivit av. Jag hämtade upp Christer och Anders. Pasi åkte ut till Varpsund och ställde bilen, där hämtade vi upp honom och sedan åkte vi till Bålsta.
Leden var inte så bra markerad utan vi fick leta efter markeringar i mellanåt. Löpningen var väldigt rolig på varierat underlag. Bäst var de fantastiska stigarna i skogen. Helt klart top 10 på min lista över fina löprundor.
Efter 22 km nådde vi Sånka camping där fyllde vi på våra vattenflaskor. Därefter blev det 5 km asfalt ner till Skokloster.
Vi gick på slottscafet och åt en räksmörgås och fikade lite. Det satt bra efter dryga 3 timmars löpning.
Efter lunchen var det dags att ge sig av hemåt. Det rullade på ganska bra vi tog det lugnt i uppförsbackarna. När vi kom till Varpsund efter 42 km stannade Pasi och Anders. Jag och Christer sprang de sista 8 km in till Bålsta. En mycket bra dag, helt klart en runda jag ska springa igen.
Veckan efter Stockholm Marathon har jag tagit det lugnt med löpningen. Jag har sprungit några korta rundor, mest för att känna hur kroppen känns efter maran. Den mesta tiden har gått åt till vårt altanbygge hemma.
I fredags kom mina föräldrar över till oss, det var dags för min mamma att få sin 65-års present. Vi hade bokat upp islandshästar till hela familjen. Min mamma tycker att ridning är bland det bästa som finns och hon såg fram emot att vi skulle rida tillsammans. Jag har länge velat prova på att rida islandshäst.
Det första jag slogs av när vi kom till stallet var att hästarna var inte så små som jag trodde. Hästarna ställdes upp på gården och vi blev tilldelade varsin häst och fick borsta och prata med dem.
This is not Zeb Machan
När vi hade sadlat hästarna och suttit upp fick vi några korta instruktioner innan vi gav oss av. Vi red ut från gården och nedför en grusväg. Efter grusvägen säger ledaren till oss att vi ska korsa stora vägen. Det är en ganska vältrafikerad landsväg. Det gick bra att ta sig över vägen. Det enda som hände var att en busschaufför satt och hytte med näven åt oss. Vilken idiot!
Efter en bit på en grusväg gav vi oss ut på en åker där var det dags att få upp lite fart på hästarna och få testa på att tölta, det är islandshästarnas snabbgång. Jag tror dock att min häst mest kom upp i trav men det var häftigt att få känna på lite fart.
Efter ridningen gav vi oss av hem där vi hade en mycket trevlig middag.
Nu är det dags att få upp lite distans på träningen. Jag har anmält mig till ett 100 km-lopp 2 juli. Det är St olav-ultran från Undersåker till Östersund.
Imorgon ska jag och Christer T. springa Upplandsleden från Bålsta till Skokloster och tillbaka. Var och rekade idag och det kommer att bli en fin tur på ca 50 km.
Altanen snart klar
Idag var det dags för årets stora marathon-händelse, Stockholm Marathon. Jag har inte känt mig särskilt motiverad att springa maran. Den känslan har jag haft de två senaste veckorna. Har kört mina pass och det har känts ok, men jag har inte längtat efter maran som jag brukar. Sen blev det inte bättre av att min pappa hamnade på sjukhus med en lättare hjärtinfarkt.
Jag bestämde mig för att jag skulle leta upp en 3:30-farthållare och sedan ligga i rygg på denne under hela loppet. När starten gick såg jag ingen farthållare utan jag gav mig iväg och tänkte att det löser sig säkert. Jag sprang på i ett tempo som inte kändes allt för jobbigt. När jag kommer ner på Strandvägen efter 3 km upptäcker jag att 3:15-farthållarna låg precis framför. Jag slog av på farten och tänkte att jag skulle ta det lugnt tills 3:30-farthållaren dök upp. Men det gick inte, när jag kom ner på Söder Mälarstrand förstod jag att jag låg någon minut förre ”min” farthållare.
Men det rullade på och jag kände att jag inte behövde lägga allt för mycket kraft på att hålla den fart jag hade. När jag passerade Stadion och sprang ut på andra varvet kände jag viss oro för om jag skulle tappa mycket fart efter Djugården men jag tänkte att jag gör bäst i att inte öka utan rulla på och ta det lugnt i uppförsbackarna.
När jag svängde ut på Strandvägen efter Djurgården så tänkte jag att det hade gått bra. Nu kände jag att jag skulle ta 3:30. Efter ha passerat Västerbron och passerar 35 km så hade jag 5 minuter tillgodo. Med 7 km kvar förvånades jag över hur lätt det var att springa. Kanske har mina långturer gjort att jag är ganska härdad.
Jag vet hur gärna pappa ville vara med och titta på maran och speciellt målgången. När jag pratade med honom på morgonen var han inte säker på att han skulle få komma hem idag. Jag trodde inte att han skulle vara på Stadion så när jag svängde in på arenan kändes det lite vemodigt.
Jag la på en rejäl spurt in till mål. Passerade mållinjen på 3:26:20, min snabbaste marathontid hittils.
När jag kom ner på Östermalms IP efter målgången letade jag upp mina överdragskläder och tog fram telefonen och då såg jag att pappa hade ringt. Jag ringde upp och fick höra att han satt på Stadion och hade sett målgången. Vi mötes upp och jag fick skjuts ner till Centralen.
Nu väntar bastu, öl och Champions League. Det är jag värd.
Det blev inget Valloxen runt för mig i helgen. Det skulle bli så stressigt med alla andra aktiviteter som var inplanderade. Jag var inte sugen på att köra som en galning till Knivsta. Får hoppas på att jag kan vara med nästa år.
Jag har köpt mig ett par solglasögon. Inga sådana här sportvärstingar för 1500 kr utan ett par enkla brillor från Ica. Jag har aldrig använt solglasögon förut men känner att ibland när solen ligger på så skulle det vara skönt med ett par. Jag var ute i söndags och testade glasögonen. Det var helt ok förutom att jag blev väldigt svettig på näsan.
På lördag är det dags för Stockholm Marathon så den här veckan blir det bara ett par kortare pass.
Jag hade som mål att springa under 3:30 men jag känner att jag inte kommer att klara det riktigt. Jag tror att jag kommer ligga rung 3:35.