Hade inte planerat att springa Munkastigen i år men det är så fantastiskt trevlig tävling så när det dök upp en möjlighet att anmäla sig så kunde jag inte låta bli.
Startade dagen med att hämta upp Christer och sen åka ner till Laxå. Från Laxå får man åka buss ner till starten i Olshammar. Efter start är det grusväg i cirka 500 m sen viker man in på första stigen. Min plan var att inte springa så fort i början och ha ett snitt en bit under 6 min/km. Jag och Christer rättade in oss i ledet på stigen och sprang ganska lugnt första 3-4 km. Därefter kommer man ut på en grusväg där det finns chans att springa på lite. Vi växeldrog oss fram till första vätskekontrollen vid 13 km, tog en bit banan och en näve russin. Efter kontrollen drog Christer på i ett ganska högt tempo jag kände att jag precis hann med. Jag började känna en tryckande känsla i magen och funderade på om jag skulle springa ut i skogen och lösa det. Straxt innan 30 km släppte spänningen i magen och jag kunde springa på ganska bra. Christer började bli trött så jag gav mig iväg själv. Plockade ett par löpare i skogen och när vi kom ut på grusvägen straxt innan den andra vätskekontrollen såg jag några löpare 50 m framför mig. Drog på och märkte att avståndet minskade. Helt plötsligt var jag framme vid kontrollen men från fel håll, jag hade sprungit fel. I min iver att jaga löparna framför hade jag missat att svänga av in på en stig. Fick springa tillbaka cirka 700 m för att komma rätt. Jag kom i kapp en tjej från Kristinehamn och vi sprang ihop ett tag och pratade. Efter kontrollen är det 10 km grusväg och motionsspår in till mål. Efter ett tag på grusvägen får jag syn på Christers gula tröja, han hade passerat mig när jag sprang fel. Ökade farten lite för att komma ikapp och vi växlade ett par ord sen gav jag mig vidare. Kände mig riktigt stark på grusvägen, sprang och tänkte på Olympian race och att det är ungefär samma typ av väg.
Sprang i på 4:04:45 vilket är min snabbaste tid på Munkastigen. Idag blev det en kort återhämtningsjogg, jag känner att mina fotleder fick ta lite stryk. Nu är det bara att ladda om för det är bara 6 dagar kvar till Aros Marathon.
