I och med att Enköping är platt som en pannkaka ville jag komma iväg till lite backigare delar av landet under semestern. Vi hyrde en stuga vid Idre fjäll lördag till onsdag. Efter att vi hade kommit upp på lördagen och familjen hade installerat sig i stugan stack jag ut på en liten tur runt anläggningen. Jag har varit många säsonger i Idre och åkt skidor när jag var barn, både utför och på längden. Roligt att se platserna där jag har lärt mig åka skidor.

På söndagen åkte vi till Fulufjällen och vandrade runt Njupeskärsfallet. Avslutade turen med bad i Dalälven. När vi kom tillbaka till Idre sprang jag en kort runda på spåren runt fjället

Ett långpass var inplanerat till måndag morgon. När jag vaknade vräkte regnet ner. Efter frukost hade det lättat lite och jag gav mig iväg. Jag sprang runt fjället och över till Stäjan som är en topp som ligger bredvid Idrefjäll. Stigen upp var rejält stening och det var inte förrän jag hade passerat trädgränsen som det gick att jogga uppför. Sista biten upp till toppen fick jag gå för det var för brant. Väl uppe såg jag inte mer än ett par meter för regnet och de låga molnen. På vägen tillbaka sprang jag upp på Idrefjäll och ner på andra sidan. Det gäller att ta vara på backarna man får.

Tisdagen började med ett pass på spåret runt fjället och när jag kom tillbaka till anläggningen sprang jag grusvägen upp till toppen av fjället. I och med att det var sista passet gav jag allt uppför. När jag kom upp till toppen hade jag sån mjölksyra att jag skakade.
Efter lunch var det dags för höghöjdsbana med familjen. Det var riktigt roligt och tufft. Jag kände att jag hade gått på hårt i löpningen och på de delar av banan man skulle använda benen blev det jobbigt.

Utsikten från Städjan kan vara fantastisk.