Jag har verkligen sett fram emot det här loppet. Tanken var en fin resa första 12 timmarna och sen en rejäl kamp för att nå målet.
Det blev inte riktigt så, första överraskningen kom på fredagen när jag läste på jogg.se att vi skulle springa samma bana som rullskidsåkarna använde på SM-veckan och  att det gick att se banan på tv. Jag gick in på SVT play  och tittade och fick se en rejält kuperad bana. Jag gillar när det är lite backar men det här kändes som att det kunde bli tufft.
På fredagen åkte hela familjen ner till Göteborg. Jag tog tåget upp till Borås på lördagsmorgonen medans resten av familjen förberedde sig på att gå på Liseberg. De skulle komma upp under söndagen och hämta mig.
När jag kom fram till tävlingsområdet kom nästa överraskning, vi skulle inte springa på vägen utan vi skulle använda trottoaren, i och med att tävlingen inte har SM-status så räknas den inte in som en tävling under SM-veckan.

I och med att arrangören inte hade några bord åt oss löpare att ha egna saker på hade jag pratat med Jan-Erik och fick låna en hörna av hans bord och tält.
Klockan 13 var det dags för start, vi ställde upp på vägen för att alla skulle få plats och sen efter 400 meter skulle vi svänga upp på trottoaren. Vi fick en kort genomgång sen gav vi oss iväg. Vi blev en lite klunga på 7-8 löpare som sprang först och gissade vägen då arrangören inte hade markerat ut banan. Första varvet sprang jag i alla uppförsbackar men redan på andra varvet började jag gå i en backe.
Det var rejält varmt, det fanns ingen skugga efter banan. Efter en halvtimme kom det fram en vattenslang så att man kunde blöta sig lite. Kände redan efter en timme att det gick tungt i värmen, jag började fundera på när det skulle bli svalare. Tänkte att jag skulle ta det lugnt och vänta i kvällen och öka farten när det inte var så varmt.

När vi passerade första 6 timmarna var jag redan rejält trött, det kändes som att jag hade sprungit 13-14 mil men i själva verket var det drygt 5 mil. Jag gick ett helt varv för att återhämta mig lite. Vid 21-tiden på kvällen började temperaturen bli behaglig, jag försökte dra på lite grann men kände efter en timme att det slet rejält på hela kroppen. Jag hade räknat med att passera 100 km på runt 11 timmar. När 12 timmar hade gått hade jag inte kommit mer än 96 km. Det gick tungt och jag fick slita för varje meter. När jag hade passerat 100 km gick jag och la mig i 20 minuter för att få lite återhämtning. Det släppte lite grann och det kändes som att jag hade en chans att nå dryga 180 km. Senare på natten gick det tyngre och tyngre. Jag gick två varv sen var jag tvungen att sätta mig ner, så här höll det på hela natten och motivationen sjönk för varje timme.
Klockan 12 kom Madelene och barnen. Jag gick en varv med Madelene som sällskap sen kände jag att det fick räcka. Jag hade kanske tagit mig två varv till men hade ingen lust. Resultatet blev dryga 147 km. Inte som jag hade tänkt mig. Det var många som hade det tufft under dygnet men det fanns också löpare som gjorde bra resultat.
Annika Nilrud imponerade med sin fina löpning och ett resultat på dryga 215 km.

Jag vet inte vad det var som gjorde att det gick så dåligt den här gången. Tror att det var många små saker som spelade in. Värmen, gick ut för hårt och dåligt med mat tror jag är grunden i misslyckandet.