I år valde jag 4:45-gruppen igen med tanke på att det är bara 2 veckor sedan Olympian Race. Jag blev placerad i startgrupp F tillsammans med Christer. Vi bytte om som vanligt i klocktornet på Stadion, kul att träffa alla sina löparkompisar. Många av farthållarna springer ultralopp så det är många man känner igen från olika lopp. En timme innan start samlades vi för en genomgång sen var det dags att gå ner och hämta ballongen och börja gå mot startfållan.

Ballongfest

När man står i startfållan får vi många frågor, den vanligaste är om det är farten 4:45/km eller om det är sluttiden som står på våra flaggor. Många är nervösa inför loppet och inte säkra på vilken farthållare de ska följa. Vi får en del löpare som ställer sig bakom oss och säger att de ska hänga på från start. En del av dessa springer med oss hela tiden.

Precis innan start

Efter start så gäller det att hitta ett flyt i löpningen så att vi får så jämna kilometertider som möjligt. Vi springer på bruttotid vilket innebär att vi startar klockan när startskottet går. Efter 2 km kommer ytliggare en farthållare i kapp oss. När vi kom ner runt Kungsträdgården så började vi hitta vårt tempo. Med tanke på det varma vädret så tog vi det lugnt vid vätskekontrollerna så att alla hann med att dricka.

När vi rundade Kaknästornet efter drygt halva loppet började jag känna mig stel och seg i benen. Det satt i runt Djurgårn men sen släppte det. När vi passerade Västerbron på andra varvet och hade mindre än en mil kvar till mål började vi mana på löparna som gick att hänga på oss. Många börjar springa igen och hänger på oss till mål. När vi närmar oss Stadion försöker vi få de som ser pigga ut att öka farten och ta ut det sista innan mållinjen. Alltid lika härlig känsla att komma in på Stadion, vi hejar på löparna så mycket att vi nästan själva glömmer att springa i mål. Missar därför tiden med 3 sekunder.