I år skulle jag vara farthållare i 4:15-gruppen men i och med allt strul med foten så mailade jag för en månad sen och frågade om det fanns plats i en långsammare grupp. Nu har foten blivit så pass bra så jag kunde ha sprungit i 4:15. Nu blev det start i 4:45-gruppen istället. Startade i startgrupp F tillsammans med Mats Dänsel. Straxt innan start kom första regndropparna. Väderprognosen var inte bra och jag hade med mig kläder så jag var inte direkt orolig.
Som farthållare springer man på bruttotid dvs att vi startar våra klockor när startskottet går. I och med att vi står en bit bak så tar det ett tag innan vi passerar starten och den tiden måste vi ta igen under loppet. Första kilometrarna tyckte jag att det var svårt att hitta rätt tempo men runt 4 km började vi få bra koll på läget. Första varvet flöt på bra och när vi gav oss ut på Gärdet så började de andra 4:45-farthållarna som startade i startgrupperna bakom oss att närma sig. Vid Grönan var vi samlad grupp på 7 farthållare. Den enda gång vädret var besvärlig var på Skeppsbron på andra varvet då regnade rejält och blåste från sjön men när vi svängde ner på Södermälarstrand så blev det bättre. Fick varm buljong vid kontrollen, värmde gott. Härlig känsla att passera Västerbron och vara inne på sista milen. När vi närmade oss Odenplan fick vi börja peppa på den del löpare som hade haft det tungt i backen upp från Torsgatan. Det bästa med att vara farthållare är den glädjen man får uppleva sista kilometern. Det är många löpare som gör maran för fösta gången och när de får syn på Station så ser man hur glada de blir. Farten ökar och vi försöker mana löparna att släppa på det sista som finns i benen när de kommer in på Stadion.

Det lyxigaste med att vara farthållare är att vi byter om i Klocktornet på Stadion så efter målgång är det 30 meter till omklädningsrum och bastu.

I år blev det min tionde målgång på Stockholm Marathon. Jag hoppas på att vara farthållare nästa år igen.

Ser ut som ett barnkalas för farthållare

Vid starten hängde regnet i luften