Hela veckan innan loppet funderade jag på om jag över huvud taget skulle springa. Kände inte för att trängas med 42000 andra löpare. Men jag hämtade ut startkitet på fredagen och åkte med familjen in till Stockholm på lördags förmiddagen. Vi parkerade bilen på Norrmalm och medans resten av familjen gick på shoppingtur så joggade jag bort till Värtahamnen.
När jag kom ner till startområdet tyckte jag att det var gott om tid men speakern ropade ut att det var 2 minuter kvar innan det skulle stänga startfållan som jag skulle in i, jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen utan fick gissa mig till var starten var.

Väl framme vid starten gick jag lite längre fram i fältet, inte för att jag tänkte springa så fort men för att få en så lätt start som möjligt. Jag hade inget mål att springa fort utan mer att uppleva loppet. Jag sprang loppet i en lugnt återhållsamt tempo, passade på att dricka vid vätskekontrollen tog lite glögg och pepparkakor, riktigt mysigt. Visste att det skulle vara en rejält uppförsbacke till mål. När det var en kilometer kvar ökade jag farten och maxade på uppför riktigt skönt. I mål på 49:21 inte min snabbaste mil direkt men en trevlig tur i underjorden.

Starten

En bit in i tunneln