Igår var jag i Gävle och sprang Skogsmarathon. Banan är en fin halvmarathonbana som löps i 2 varv. Det är blandat grusväg och stigar och cirka 100 m asfalt. Det är ganska mycket sten på stigarna men det är ganska brett så det är inga problem att springa där. Grusvägarna är fina utan gropar så det går att springa på rätt bra där. Inga direkta backar, det kändes som att det var mer nedför en uppför även fast det är en varvbana.

Min tanke var att springa ett lite snabbare första varv och sen ta det ganska lugnt för att inte slita på kroppen så mycket. När jag kom inför varvning fick jag höra att jag var första herre och att jag var 2 minuter efter ledaren i damklassen. Jag brydde mig inte så mycket om det utan jag fortsatte som planerat och drog ner lite på tempot. När jag hade kommit 11 km ut på andra varvet hände det som jag hade fruktat, jag ramlade men hade sån tur att jag ramlade i en mjuk mosse. När jag kom in i nästa skogsparti ser jag ryggen på damledaren och straxt efter var jag ikapp. Vi växlade några ord, hon hade då ramlat 3 gånger och hade krampkänningar. När det var 5 km kvar till mål började jag fundera på var resten av herrlöparna var. Jag hade väntat mig att bli omsprungen under andra varvet. I och med att jag inte ser någon bakom mig tänker jag att lite ska de få jobba för att komma ikapp och gör en fartökning in mot mål. Det var inte någon som var nära, jag sprang in på 3:33 och tvåan kom in på 4:09. Segraren i damklassen kom in på 3:34.

Totalt var det en fin tävling med en bra banan mycket välmarkerad ingen risk att springa fel. Kontroller var femte km. Kan klart rekommenderas.